Släktforskare höll konferens på Gotland

- Släktforskningen är en folkrörelse. 40 000 personer är medlemmar i Sveriges släktforskarförbund, berättar Kerstin Jonmyren, med rötterna på Sudret.
Hon själv är ordförande i Gotlands Genealogiska förening men hade inte tid att jobba med någon släktforskning i helgen. Då var nämligen de organiserade gotländska släktforskarna värdar för en konferens med Sveriges släktforskarförbund.

Gotland2005-05-09 06:00
Ett 40-tal släktforskare från hela landet kom till Gotland för att delta i konferensen. Förutom sittning med nyhetsförmedling och diskussioner på Suderbys ägnades en hel del tid åt att studera Gotland. På fredagen var det en organiserad utflykt till södra Gotland som stod på programmet och på söndagen ägnades krafterna åt en stadsvandring i Visby. I samband med lördagskvällens supé fick också deltagarna riktigt gotländsk underhållning av Berra Alvengren.
Det är alltså många som ägnar sig åt släktforskning i Sveriges land. Långt ifrån alla är organiserade i föreningar och långtifrån alla som är organiserade är aktiva inom föreningarna. Eftersom det är så diskuterades vid konferensen dels frågan om rekrytering av nya medlemmar och dels hur man skall lyckas aktivera befintliga medlemmar i högre grad.
Det naturliga för en släktforskare är att söka reda på så mycket som möjligt av fakta kring den egna släkten. Det tråkiga med en här hobbyn är måhända att en vacker dag har man hittat allt som går att hitta i arkiven.
- Då får man ägna sig åt att hjälpa andra, säger Kerstin Jonmyren.
En sak som släktforskare talar mycket om i dessa tider är källorna och deras tillförlitlighet. Den diskussionen har samband med att man numera kan hitta en hel del uppgifter på Internet. I sådana fall gäller det att inta en kritisk hållning. Man måste få klart besked om varifrån uppgifterna är hämtade för att man skall kunna tro till hundra procent på dem.
Det bästa ur äkthetsperspektiv är förstås om man kan plocka uppgifterna direkt från arkiv och kyrkobokföring. Ett problem därvid lag är att allt fram till år 1900 är mikrofilmat, men nu verkar det inte finnas pengar till att mikrofilma nyare material.
Här ser släktforskarna det som en uppgift att trycka på för att få det allmänna att finansiera filmning även av 1900-tals arkivalierna.
Ännu så länge får släktforskaran hålla sig till det som skrivit ned och samlats i arkiv eller på andra ställen. Men man anar att det kommer andra tider så småningom. Det är när man på allvar kan börja använda DNA i släktforskningen. Då öppnas möjligheter som idag är svåra att se.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om