Släktgård i elva led

På 1930- och 40-talet gjorde Jordbrukareungdomens förbund en inventering av släktgårdar i Sverige. Kriterierna för en "äkta" släktgård, bland annat att den skulle varit i samma släkts ägo i minst 200 år, uppfylldes då av 1 000 gårdar runt om i landet. Men det var nästan bara en tredjedel av antalet gårdsägare som sökte för släktgårdsdiplomet - 1 500 gårdar blev ej godkända av olika anledningar.

Flyttade hem
- Vår gård hade inte klarat kraven då. Kvinnligt ägarskap - alltså när en dotter ärvde gården - gällde inte som kriterium för ägarskap, berättar Astrid Lundberg, hemma i köket i Bäl.
Hon är elfte generationen och tillsammans med maken Owe Lundberg, ägare av släktgården vid Stenstugu i Bäl.
För henne var det aldrig självklart att ta över gården föräldrarna.
- Jag flyttade till Stockholm och utbildade mig till ingenjör, där träffade jag också min man, berättar Astrid Lundberg.
- När vi fick barn så undersökte vi möjligheten att flytta hit, säger Owe Lundberg.
Owe hade ännu mindre tanke på att flytta ut på landet och driva sin egen gård.
- Mina vänner hemifrån tyckte inte jag var klok som skulle flytta till Gotland och bli bonde, berättar han.
Owe Lundberg började med att utbilda sig vid Lövsta, sen följde år som både mjölkbonde och grisbonde. Astrid fick användning av sin utbildning som provare på LM Ericsson/Flextronics i Visby.

Fem kvinnor
I dag är Astrid och Owe pensionärer och större delen av åkermarken är utarrenderad, men de ägnar sig åt skogen.
Gårdens historia går tillbaka till 1690-talet med Mårten Larsson som husbonde. Hans hustru är Katarina Olofsdotter och tillsammans har de barnen Per, Anna och Olof.
Sedan dess har gården gått i arv eller köpts, av nästkommande generation. Vid totalt fem ägarskiften har det varit kvinnor som stått som arvtagare.

Tre generationer
Astrid Lundberg har otaliga gamla släktfotografier i sina album, de flesta från 1800- och 1900-talen.
- Jag minns hur min farmor hade alla gamla släktfoton utspridda över ett bord hemma. Men jag var inte så intresserad av släktforskning på den tiden min farmor levde.
- I dag är jag ju det men jag vet tyvärr inte namnen på personerna på fotona eftersom jag aldrig frågade farmor - det kan jag ångra i dag, säger hon.
På gården finns totalt tre generationers kvinnor. Astrids mor Edit och dotter Lisa bor i varsitt av de två övriga bostadshusen vid Stenstugu. Den 32-åriga dottern Lisa har ett intresse för skogen men enligt föräldrarna finns ingen press på henne att ta över släktgården.

Säljer inte
- Det skulle vara kul om hon fortsätter, men jag säger som min svärfar en gång sa om gårdar: de är som ett skepp - de byter riktning med kaptenen. Dessutom är det långt i från samma sak att driva en sådan här gård i dag som för femtio, hundra år sedan, menar Owe Lundberg.
Husen kommer de ha kvar, berättar Owe, men åkermarken har arrenderats ut för länge sedan och marken har sitt värde.

Diplom 2018
Hur lång tid släktgårdsinventeringen kommer att ta vet man inte, men 2018 kommer de godkända gårdsägarna få sina diplom.
- Det känns som väldigt länge till, det återstår att se om det blir jag eller någon annan som hämtar det i så fall, säger Astrid Lundberg och skrattar till.

Släktgård i elva led

Nu tas 1930- och 40-talens inventeringar upp igen kring vad som är en släktgård eller inte. Den gamla gården vid Stenstugu i Bäl tycks uppfylla alla kriterier för att kallas just släktgård. Men på 1940-talet hade det inte varit möjligt.