Det var under 2016 som en kvinna i 30-årsåldern tog ett lån på 300 000 kronor. Enligt kvinnan var detta för att hennes partner skulle kunna köpa en ny bil. Mannen kunde inte få något lån, och det var därför lånet togs i kvinnans namn.
Enligt kvinnan ingick mannen och kvinnan ett muntligt avtal om att mannen skulle betala av lånet, vilket han gjorde fram till sommaren 2022, då upphörde betalningarna.
Mannen menar att det inte skett någon överföring av lånet mellan honom och kvinnan och att det inte finns någon överenskommelse om att han ska betala av lånet. Han bekräftar att han har gjort månadsbetalningar, men bara för att vara snäll mot kvinnan.
Kvinnan yrkade att tingsrätten skulle kräva att mannen betalar 290 269 kronor till kvinnan, där 99 923 utgör vad hon betalat i amorteringar och ränta, och drygt 190 346 utgör resterande lånet.
Tingsrätten anser att det är otvivelaktigt att mannen faktiskt stod för lånet då han gjorde betalningar för det. Detta tycker tingsrätten styrker det kvinnan säger om att ett muntligt avtal funnits mellan parterna. Även att mannen köpte, sålde och stod registrerad på bilen styrker detta, menar tingsrätten.
Mannen döms därför att betala 99 923 kronor till kvinnan, för de betalningar hon gjort. Gällande resterande ersättning som kvinnan yrkat på, så menar tingsrätten att det inte visats att parterna ingått ett avtal som innebär att mannen måste ersätta kvinnan för hela den resterande skulden, och därför kan inte den delen i yrkandet godkännas.