I skuggan under ett tak på innergården vid Kapitelhuset brinner en liten eld på en mur, en dryg meter över marken. Vid den håller Niko Caspers till hela Medeltidsveckan. Han har varit smed i 30 år och gillar att lära ut sitt hantverk till barn. Han har hållit i de här kurserna på Medeltidsveckan i flera år och många av barnen kommer tillbaka år efter år.
– Det är det roligaste, att de återkommer, säger han.
Lukas Tjerngren är tio år och ät här för tredje året i rad. Han har medeltidskläder på sig och hans pappa får springa och hämta strumpor åt honom för att skydda de bara fötterna mot brännskador. Han säger att det är svårt att förklara varför det är så kul att smida.
– Det bästa är att när man hettar upp järnet så blir det mjukt och formbart, nästan som tyg, säger han.
Han har mest gjort olika knivar, men en gång gjorde han en kapsylöppnare. Den är han jättenöjd med.
– Det är roligt att man får göra själv. Att hetta upp järnet och bearbeta, säger Lukas och ser nöjd ut.
Kurserna blir snabbt fullbokade. Niko Caspers tar emot fem barn åt gången och de jobbar i par. Ett barn värmer upp järnet och det andra bankar ut och formar det, sen byter de. Föräldrarna får inte vara med.
– Det blir för farligt om barnen ska stå och titta på föräldrarna samtidigt som de smider, säger Niko Caspers.
Alla barn får skyddsglasögon och ett förkläde av läder för att minska risken för skador, men det händer att barnen bränner sig.
– Igår var det en kille som tog tag i ett varmt järn med handen. Han fick jätteont, säger han.
Edith Smedberg är åtta år och är med på kursen för första gången, men hon har varit sugen på att prova på smide länge.
– När vi har varit på hantverksmässan i Hjo, så har jag alltid velat stanna framför smeden och titta, säger hon.
Niko berättar för föräldrarna som har samlats om vad som kommer hända under de två timmar som kursen håller på och vad som händer om något barn skulle bränna sig.
– Det är fan inte så mycket man kan göra. Det gör bara väldigt, väldigt ont, säger han.
Han visar barnen hur de ska göra när de värmer och bankar ut järnet.
– Järnet ska vara så vitt som möjligt, säger han.
Han frågar vad de helst vill göra. Svaret kommer unisont.
– En kniv!
Ganska snabbt är de inne i arbetet med att forma järnet till en kniv. Ett barn sticker om järnet i elden, skyndar tillbaka till sin kamrat soom bankar och så fortsätter det - värma, banka, värma, banka, värma...