Smaitating med kroppsarbete och kroppkakor i Vallstena

Sojdegubben, Sven Pettersson, berättar varför det är så viktigt att få bort barken från vedpinnarna. Barken kan nämligen lossna och orsaka att avrinningshålet i sojdet blir tilltäppt.
Ingenting får gå snett när man planerar en sojdebränning. Med stor noggrannhet stod gammal som ung vid sina huggkubbar och klöv den kådstinna veden i köksspisstorlek. Sven Pettersson berättar att man ska få ihop tio kubikmeter ved på det här tidsödande sättet.
Det är 17:e året i rad som man har sojdebränning i Vallstena. Förste sojdegubben var Bengt Lautin som höll på i 12 år och sedan tog Sven Pettersson över titeln.
Sven Pettersson berättar att om det har gått riktigt bra vid en bränning så får man ihop cirka 400 liter tjära på 10 kubikmeter ved.
Tjäran lär inte vara svårsåld men i fjol sålde man ingen tjära i Vallstena, då hembygdsföreningen åtagit sig det utvändiga underhållet av huset vid Alvena. Det är ett gammal hus med stävtak. Taket ska målas med tjära och virket suger mycket tjära, ett par hundra liter, tror Sven Pettersson.
Annars är det andra hembygdsföreningar och privatpersoner som köper Vallstenatjäran. En person i Landsort har beställt fem liter till underhåll av en tvåmänning som en gång inhandlats på Gotland. En båt från Gotland kräver gotlandstjära.
Enligt Sven Pettersson blir det allt svårare att få tag på lämplig ved. Eftersom allt fler hembygdsföreningar ägnar sig åt sojdebränning, så blir det allt svårare att få tag i "stumlar" (stubbar).
I Vallstena i lördags hade man bara "skatvid", det vill säga torrtoppar, att tillgå.
- Stubbar ger trettio procent mer men det här är lättare att handskas med, sa Sven Pettersson.
Förr i tiden var det mycket vanligt med sojden. Det fanns sojden nästan vid varje gård, berättar Sven Pettersson. Ibland gick bönderna ihop om sojden.
När all tjärveden har yxats till så återstår packningen av sojdet. Sven Petterson säger att det brukar ta en kväll att packa ner veden om man är många som hjälper till. Sedan ska veden täckas med granris och sist sågdus.

Ainas kroppkakor lockade
Vid Vallstena smaitating i lördags var det perfekt väder, varken för varmt eller för kallt.
- Man behöver inte arbeta för att hålla värmen och man behöver inte heller gå i skuggan, sa Sven Pettersson.
Den yngste medhjälparen var 11-årige Jesper Johansson, som varit med vid en smaitating tidigare och kunde konsten.
Bengt Grandelius, som också hjälpte till, berättade hemligheten bakom den fina uppslutning:
- Det är Ainas kroppkakor som drar och sedan det trevliga sällskapet förstås.
Vid lunchtid var alla bjudna hem till Lars och Aina Larsson vid Gudings i Vallstena för att äta kroppkakor - en årlig tradition.