Smakfullt och nära för matälskaren

-Ta nu bara ett djupt andetag, sen kör vi!
De lugnande orden kommer från en förstående Mattias Palmqvist som stått och väntat in en morgontrött reporter vid hamnen i Visby. En vit minibuss, med purfärska loggan "Smakresor" på, är tankad och redo att ta mig och min fotograf Love ut på vischan.
För så mycket om resan vet jag egentligen inte. Jo, jag har väl gjort min research ganska grundligt, men faktum är att turen ska vara lite hemlig.
Avslappnat
- Jag vill få en så avslappnad känsla som möjligt på de här resorna, förklarar Smakresors grundare och vår värd för dagen, Mattias Palmqvist.
Konceptet med resan är att åka runt till ett antal gårdar och lokala matproducenter. När dagen är slut, vid sjutiden på kvällen, ska man ha hunnit avnjuta en trerätters middag på krogen Muramaris, strax norr om Visby. Mattias har valt att förlägga rutten till mellersta och västra delen av ön med en liten avstickare till Gute vingård i Hablingbo på södra Gotland.
Ost
Nyfiken som jag är och med ett envist reporterblod i ådrorna får jag snabbt reda på att första anhalten blir Stafva gårdsmejeri i Barlingbo. Vi bemöts med välkomnande hand med en rundtur på gården och provsmakning av fyra olika ostar med tryffelhonung. Det känns inte som något under att verksamheten härute blomstrar som aldrig förr och att den här osten har slagit sig fram med succé bland delikatessdiskarna och saluhallarna, inte minst utanför Gotland. Stafva Ockra, en kittost, blir en len men smakrik favorit. Mattias stoppar ner en blåmögelost i korgen. Det är dags att dra vidare.
"Ein leitn sork..." Klassiska gotländska dängor trallar sina kraftigt dialektala diftonger från bilstereon när vi kör förbi vallmofält och veteåkrar, flugplågade hästar och betande lamm.
"Som gotlänning trivs jag så jag skäms. Man är lätt hemmablind."
Huvudrätten
När jag inser att vi är på infarten till Ejmunds Gård i Roma, mitt på ön, anar jag kvällens huvudrätts stora komponent. Men besöket är så mycket mer än att välja ut ett kött i gårdsbutiken, lassa det i korgen och åka vidare.
Stoppet tar ungefär tjugo minuter och på den tiden hinner jag se på gårdens tryffelodling, se en kossa få massage och förstås klappa ett av de nyfikna djuren. En snäll 380-kilos ungtjur slickar mig varsamt över handryggen. Gulligt. När vi satt oss i minibussen igen reflekterar jag mycket snabbt över att det är just ett sådant gulligt djur som jag ska mumsa i mig med god aptit senare i kväll. Men på något sätt bekommer det mig inte alls. Jag äter kött var och varannan dag och de här djuren gick ute och gjorde glädjeskutt bland grönbete och stora ytor.
Timmarna hinner snabbt ikapp. Vi hinner besöka kulturgården Robbjens i Klinte för en äkta gammaldags gotländsk bondlunch. Den avnjuts i historisk miljö i det fint bevarade kalkstenshuset från 1700-talet.
Lite senare, bland sparrisplantor och krusbärsbuskar hos Käbbes i Eksta, får jag själv ge mig ut med sekatören. En kort biltur därifrån, vid Pias bageri i Sanda, hittar vi ett surdegsbakat russin- och fikonbröd - vackert som ett konstverk, och lika gott.
Sista stoppet
Efter jordgubbar och säsongens första mandelpotatis bland de tusentals plantorna vid Stenhuse i Sanda, beger vi oss så mot det sista stoppet. Och det var här som allt egentligen började.
Hos Margareta och Göran Hoas på kravgården Lilla Bjers i Västerhejde, tar vi oss fram bland de obesprutade plantorna invid den lilla gårdsbutiken. Jag får smaka melon och solmogna tomater. Jag förundras över hur mycket smak en tomat kan ha. Det blir svårt att köpa butiksmognade tomater från Spanien efter det här.
Mattias berättar att det alltså var härute som tankarna först dök upp på att själv åka runt och samla in råvaror som han behövde för sin restaurangverksamhet. Den stora efterfrågan från gästerna gjorde detta nödvändigt om han skulle kunna behålla sin filosofi om den närproducerade måltiden. Det räckte inte med att åka till Västerhejde och köpa närproducerade grönskaer och bär.
Året runt-verksamhet
Den här sommaren ligger Mattias Palmqvists livsprojekt äntligen i startgroparna och hans plan är att hålla i gång verksamheten på heltid - året runt.
Efter en rofylld, enkel men otrolig matupplevelse vid Muramaris med trerätters middag och havet som bästa vän, kan jag inte konstatera annat än att detta varit en dag för historien. I alla fall min mathistoria.
Desserten
Efter att den egenplockade sparrisen kokats och vänts i citronsmör och årets första mandelpotatis ugnsbakats i vitlöken jag plockat på åkern en timme tidigare, är jag mer än nöjd med min smakfulla matresa bland gotländska gårdar och frodiga fält. Då kommer desserten in. Stora kompakta hallon samsas med cointreaumarinerade jordgubbar. Blåmögelost kombineras med en kompott på krusbären som jag plockat själv.
Kanske luras smaklökarna en aning av att jag tycker det smakar mer för att det är närproducerat och nyskördat. Men det gör väl ingenting. Lögnen är av god art i så fall.
Med insikten om att jag inte kan leva så här varje dag i ett liv av ständig tidsbrist, har jag ändå hittat möjligheten. Hur svårt ska det vara att äta nära naturen? Förhoppningsvis lättare efter den här dagen.