Smaklösa fyller 50 nästa år men har humor och barnasinne kvar i gott behåll. Pelle Sundberg har gjort ett och annat stagedive i sina dagar, här i en gotländsk vattenpöl, omgiven av Roland Löfqvist, Hans Lyttkens och Ulf Grönhagen.
Det är snart 60 år sedan de första bandmedlemmarna i Smaklösa blev kompisar och lärde känna varandra.
– Jag, Sundba och Ene började i första klass på Norrbacka 1963, säger Ulf Grönhagen medan de andra ställer ner brickorna med spätta och remouladsås.
En lunch med Smaklösa på stan innebär också en risk för närkontakt med fansen:
– Jag kan inte förstå att ni hållit på så länge! Tröttnar ni aldrig? Namnet passar er bra, jag har bara hört er men faktiskt aldrig sett er spela, säger en medelålders man och får pilsnabbt svar av Pelle Sundberg, sångare och frontfigur i bandet:
– Det är inte mycket att se.
1973 bildades Smaklösa, bandet som sedan dess bjuder på lika mycket skratt som musik och har blivit ett av de mest publikdragande banden på Gotland.
– På den tiden gjorde vi filmer, men det urartade till musik när Anders Peedu hade musikcafé på Borgen på måndagar, säger Ulf Grönhagen.
Pelle Sundberg hade då köpt ett häfte inbundna noter: ”Elvis Complete Collection”.
– Vi fick för oss att det inte var så svårt med rockmusik – om Elvis kunde så kunde väl vi, säger han och berättar hur de helgen innan den allra första spelningen träffades för att repa in Elvis ”Love me tender”.
Det lät nu inte alls som Elvis, och killarna började bli nervösa. Leif Duveborg, som också gick i samma klass 1963 och då ingick i bandet och som senare hade en svajarm till sin första egna gitarr av en bordskniv som han snott i skolbespisningen, drog med naglarna över den tjocka flätade bassträngen.
– Han sa att det lät som ljudet från dragkedjan i tältet, ”Morgon på Norderstrand”, säger Pelle Sundberg och berättar att det blev Smaklösas första egna låt som premiärpubliken uppskattade mer än Elvis.
Sommarspelningarna kan dra tusentals när Smaklösa håller hov, här på taket till sitt eget museum i Västergarn.
Efter att ha spelat på fester som Trojaborg och flera gånger varje år på Gotlands nation i Uppsala var egentligen planen att avveckla bandet 1982.
– Vi ville tacka för oss och ge ut en skiva. Vi hade haft en spelning som vi fick betalt för, 1975 fick vi 200 kronor, och hyrde en studio, säger Pelle Sundberg och berättar att de fick lägga till resten av pengarna för att spela in själva.
Plattan ”Goding från Gothem” blev succé och toppade försäljningslistorna i öns skivaffärer.
– Vi var chockade, säger gitarristen Hans Lyttkens.
Under en period bodde flera i bandet på fastlandet, även om Gotland och bandet ändå hela tiden förenade dem.
– Då hade vi en telefonsvarare hos min morsa. Ibland kom det skivbeställningar från Wessman och Pettersson och då gick morsan upp med en kasse skivor, säger Pelle Sundberg.
De första tolv åren lånades instrument, Pelle anmälde sig också för några år sedan till en trumpetkurs i Stockholm men det var väl sent och där var för mycket jazz.
– Det var inte min grej, säger han.
Runt 300 besökare kom till Smaklösas spelning på speedwaybanan i Hejdeby.
1983 kom ”Rune ifrån Rone” och istället för att avveckla tog karriären oväntat ny fart. Nästa år firar bandet 50 år och hittills har Smaklösa släppt 21 plattor, EP, DVD och kassettband.
– Att vara med i Smaklösa har varit en viktig del av våra liv, säger Hans Lyttkens medan Ulf Grönhagen plötsligt kommer ihåg skivan med bara musik, utan sång:
– Det stod på baksidan att om ni köper den här, så kommer vi hem till er och sjunger.
Bandet har haft mängder av turnéer, knackat på hemma hos fansen, spelat i deras vardagsrum men också i bygdegårdar, på dansbanor, i butiker och gatukorsningar. Räkfrossa med räksmörgåsar och konsert på Fåröfärjan i Maries café på radion blev också uppskattat, sedan Trafikverket sagt nej att chartra ut färjan till bandet.
Smaklösa möttes första gången som sjuåringar i skolbespisningen på Norrbacka 1963.
Idéer finns, trots 50 år i backspegeln, för nya låtar med sockenförankring och gotländska företeelser.
– Vi repar faktiskt ännu inte och ingen av låtarna är helt färdigskriven, säger Hans Lyttkens och berättar att det först vid soundcheck, någon timme innan konsert, brukar bestämmas exakt vilka låtar som ska framföras
Sedan bandet en gång utfordrades med formfranska och ett paket Flora vid en spelning har kraven för att ställa upp blivit hårda: ”Tio portioner mat och måltidsdryck, dock ej lamm eller micrad mat”.
– Det är Ene som påstår att han inte tycker om lamm, för att han vill vara lite krånglig. Men han äter det om han inte vet att det är lamm, flinar Pelle Sundberg.
Just Stefan Ene gjorde en spelning 1993 vid Stenkyrka Folkets hus extra minnesvärd. När han framförde ”Torsken den har gälar” i slow motion på scenen fick en dam i publiken andnöd och astmaanfall av att skratta.
– Det hade kunnat bli dyrt för oss, säger Ulf Grönhagen om incidenten, medan Hans Lyttkens berättar om den vad bandet känner till enda åskådaren som haft absolut gehör och illamående behövt gå ut i skogen mitt under en konsert.
Det låter inte alltid helt perfekt när Smaklösa sjunger och spelar. Och varför vissa utstyrslar tas på ibland förstår man inte heller. Men att det är underhållande går inte att ta ifrån dem.
Många socknar har under åren fått sin egen låt, som ”Rune ifrån Rone”, ”Boge-Benny” och ”Farväl till Bäl”. Bandet har också hunnit med att spela i alla socknar utom Lojsta, och inspirerade av Hasse och Tage-museet i Tomelilla öppnade man 2009 museum i den gamla macken i Västergarn. I sommar hålls det öppet onsdagar i juli mellan klockan 10 och 12.
– Statistiska centralbyråns årsbok hade oss och vårat museum som omslagsbild ett år. Det var nog många som tyckte var hemskt, säger Ulf Grönhagen och berättar hur man under Kulturhusens dag sänkte entrén från några kronor till helt gratis.
Enligt Ulf är det också publiken som har tjatat på bandet att sammanfatta sina första 50 år i bokform. Just nu ligger ett manus klart för korrekturläsning, 230 sidor fyllda av bilder och texter om bandet och deras samtid.
– Vi ville skriva ned allt kul vi haft och även en del mindre kul innan vi blivit så gamla att vi glömt alltihop, och det kan ju vara ett kul sätt för barnbarnen att läsa om oss, säger Pelle Sundberg och berättar att det är folklivsforskaren och etnologen Ulf Palmenfelt som har fått hedersuppdraget att hjälpa dem med boken.
Sent i höst, inför nästa års jubileum, landar ”Smaklösa – ett liv i oväsendets tjänst” på bokdiskarna.
Stefan Ene har en stark teatralisk ådra och kan få publiken att fullkomligt tappa andan av skratt.
Den 19 juli inleds årets sommarturné, i grustaget i Etelhem. Ännu är inget bestämt men nästa år lär bjuda på något extra. 25-årsjubiléet firade bandet med en gratiskonsert för sin publik i Almedalen och 40-årsjubiléet hölls på inhyrd mobil scen på gamla Murgrönan vid busstationen i Visby.
– Man kanske skulle kunna ha en spelning på Återvinningen, som verksamhetsavfall, där är inhägnat och bra, föreslår Ulf Grönhagen och berättar hur bandet under flera år åkt utomlands för semester inkluderad med spelningar.
Smaklösa har bland annat spelat inför en sittande publik i Indien.
– Som tur var gick strömmen efter andra låten. När vi kom tillbaka satt en trubadur där på scenen och han var värre än vi, säger Ulf Grönhagen.