Verksamheten blir densamma som tidigare, då den drevs som ett projekt.
Det blir ett team som består av bland andra kurator, arbetsterapeut, psykolog, sjuksköterska och läkare med speciell kompetens kring långvarig smärta.
Tillsammans ska teamet se till helheten och hjälpa patienterna med vård, motivation, råd och stöd till en drägligare vardag.
När verksamheten drog igång i våras hade man räknat med 30-40 patienter som skulle remitteras till teamet. Eftersom det fanns ett stort uppdämt behov fick teamet snabbt 80 remitterade patienter och tvingades sätta stopp för fler.
I slutet av maj fick patienterna ett brev om att teamet skulle läggas ned, omorganiseras och återuppstå efter sommaren. Orsaken var att samarbetet i teamet inte fungerade.
- Vi hade underskattat möjligheten att driva verksamheten. Olika kompetenser blev snarare ett bekymmer än en tillgång, konstaterar Anders Sylvan.
Smärtsjuksköterskan i teamet har under sommaren och hösten haft viss kontakt med en del av patienterna.
"Behovet finns"
Förutsättningen för att verksamheten ska komma igång är att man kan rekrytera en läkare som arbetar deltid på smärtenheten.
- Vi är medvetna om att det är svårt att hitta en sådan, men hoppas att vi ska lyckas även om det kan ta lite tid, säger Anders Sylvan.
I väntan på det får patienterna, som ofta vandrat fram och tillbaka i vårdsystemet under många år, fortsätta att förlita sig på vårdcentralerna, mediciner och alternativa behandlingar som de ofta själva får betala.
- Behovet av smärtkliniken finns, så det känns bra att de gör ett nytt försök, säger Pia Dyvander Johansson, ordförande för långtidssjukskrivnas förening på Gotland.
Utsatt inom vården
Hon bodde tidigare i Lund och fick då hjälp med sin kroniska smärta av smärtkliniken där.
- Där fanns ett starkt team som arbetade tillsammans för patientens bästa. Det hjälpte mig att må mycket bättre, säger hon.
GT har också pratat med en av de patienter som remitterades till smärtteamet i våras. Hon lider av bland annat fibromyalgi och diskbråck och har haft värk i många år. Hon känner sig utsatt inom vården och vill därför vara anonym.
Ett annat bemötande
- Jag hade stora förhoppningar när jag remitterades till smärtkliniken efter att ha snurrat runt i vårdkarusellen i många år. Så det är positivt att verksamheten kommer tillbaka. Där fick man ett helt annat bemötande än i övriga vården, säger hon.