Man skriver bland annat att i dagens samhälle med där många har sina anhöriga på fastlandet är det lätt att de äldre blir sittande hemma i ensamhet. Vid Koostergården får man både gymnastik för kroppen och själen i form av bingo, spel, pyssel, bakning, matlagning med mera och de tre menar att allt detta är viktigt att bevara.
Därför föreslår man att terapin vid Klostgråden inte rivs utan blir kvar. Det kan inte vara billigare att riva den, så innan det är taget något beslut om någon annan lokal, låt den gamla finnas så länge, uppmanar man kommunen.
Avslutningsvis skriver man att”Klostergårdens terapi är för oss livskvalitet. Allt kan inte vara i Visby, när man är äldre orkar man inte fara till sta´n. Snälla svik oss inte”.