Därför bjöd årskurs-treorna och deras teaterlärare Wolfgang Weiser in till en presskonferens för att visa på de projektarbeten och slutproduktioner som den närmaste, intensiva tiden kommer att visas upp.Trots att de med stolthet berättar om de föreställningar som publiken kommer att bjudas på under våren så skiner besvikelsen igenom över att utbildningen läggs ned.
– Det är jättetråkigt att scengymnasiet läggs ned, säger Malin Hegert och hennes klasskamrater nickar instämmande.
– Under den här tiden har vi fått en nära relation till varandra och vi har sett alla utvecklas inte bara scenmässigt utan även personligt, flikar Diana Martin in.
Läraren Wolfgang Weiser förklarar hur obegriplig han tycker att nedläggingen är. Förslaget om att kulturskolan ska ta över en del av teaterundervisningen anser han är en papperskonstruktion.
– Här finns ju fungerande lokaler för flera hundratusen kronor, kompetent personal, vad är vinsten att lägga ner och sedan flytta det till kulturskolan? Det är ju samma arbetsgivare, det vill säga regionen, säger han och skakar på huvudet.
Men innan nedläggningen är ett faktum, det definitiva beslutet tas nästa vecka, så kan gotlänningarna se allt från en föreställning där eleverna vridit Dario Fos redan skruvade manus några varv till, se en dramatisering av Victor Hugos Ringaren i Notre Dame och en helt nyskriven pjäs som utspelar sig på ett mentalsjukhus. Dessutom har några av teatereleverna i sitt projektarbete spelat teater med gotländska barn en gång i veckan. Resultatet har utmynnat i föreställninen Alice i Underlandet som har premiär nästa vecka. Men om de unga barnen fattar tycke för teater så kommer det inte längre att finnas ett scengymnasiet för den ridån går snart ner.