Kvinnan ska ha skickat cirka 30 sms, och ringt åtskilliga samtal där hon ska ha hotat personalen på socialtjänsten.
Till en början kunde barnen placeras hos en anhörig, men vid den andra omprövningen ett år senare beslutades att barnen skulle placeras hos en annan familj. Beslutet trädde i kraft samma dag, och det var i samband med det som mamman enligt åtalet började agera ut mot socialtjänsten.
Hoten ska ha framförts både via sms och telefon, och ska stundtals ha varit väldigt grova. Vissa riktades till specifika tjänstemän, medan andra var mer allmänna mot socialtjänsten i stort:
”Jag kommer spränga hela sochuset, jag har inget att förlora, ni är smutsiga, jag kommer att göra det.”
”Jag kommer se till att det går åt helvete för er, att ni alla blir av med era barn det har du mitt ord på och jag skojar inte.”
”Jag kommer spränga socialtjänstens trapphus i morgonbitti när ni alla är där inne.”
”Jag hoppas att ni kommer att bli våldtagna, skjutna och knivhuggna när ni går hem idag.”
”Jag har inga gränser, ingen av er får vara med era barn.”
Så här beskriver en av socialtjänstens anställda situationen dagen efter anmälan:
”Oron har trappats upp kring x och hennes barn. Vi har fått information om att hon har narkotika och att hon manipulerat de drogtester vi krävt, och att hon har haft kända kriminella och missbrukare i lägenheten...//...Vi gjorde tydligt vilka regler som skulle gälla för att barnen skulle få bo hos henne...//...Jag minns inte om jag skrev eller sa det men jag berättade för henne att hon inte skulle få ha något umgänge med barnen eftersom det har funnits knark i hennes lägenhet. Hon blev väldigt upprörd”
Utdrag ur polisens förhör med en av de anställda, med förhörsledarens fråga i fetad stil:
Vad tror du hennes syfte med att skriva så är?
Att skrämma mig för att ändra på våra beslut om barnen. Hon skriver ju att jag ska få lida så som hon har lidit. Jag vet ju att hon har lidit. Hon vet att jag vet att hon har ett våldskapital. Jag tänker att hon menar att; för att hon har blivit av med sina barn så ska hon ge sig på mig. Hon vill liksom ge tillbaka.
Kvinnan ska ha skickat cirka 30 sms, och ringt åtskilliga samtal där hon ska ha hotat personalen på socialtjänsten.
En av medarbetarna på socialtjänsten säger att det inte är första gången som hen hotats i jobbet, och tillägger att alla de upplevelserna rivs upp på nytt.
Personalen beskriver i förhör att flera på arbetsplatsen är rädda för henne, och att de är väl medvetna om det våldskapital kvinnan har. Både i sig själv och med de kontakter kvinnan har. De säger även att personalen nu alltid har sällskap från jobbet. Att de är rädda när de går utanför dörren:
”Man ser sig för när man åker hem och när jag parkerar kollar jag mig omkring innan jag går ut. Jag känner mig otrygg och låser om mig. Jag har ögonen öppna. Man försöker ta bort sig från Hitta och Eniro men det är lätt att hitta oss ändå.”
Den åtalade mamman menar å andra sidan i förhör att hela den här grejen fått alldeles för stora proportioner, och att uttalanden som hon eventuellt har gjort aldrig varit menade att verkställas:
”Nej jag har inte tänkt att göra det, jag tänker dra härifrån, vad ska jag göra här när jag inte har mina barn? Var skall jag få en bomb ifrån? Snälla, var ska jag få en bomb ifrån? Ska jag göra en bomb eller? Va lite logisk.”
Kvinnan fick sina barn omhändertagna och ska efter det ha hotat socialtjänstens medarbetare med 30-talet sms och flera telefonsamtal.
Hon säger också att de förstört för henne, och att det hon sagt inte är något personligt mot personalen. Hon har inte menat något av det hon sagt:
”Jag kanske uttalar mig på fel sätt. Jag skulle aldrig skada dem överhuvudtaget eller göra nånting. De gör fel beslut i sina ärenden angående mina barn. Min känsla var att jag tyckte att de ska få lida så som de förstör min familj. Så känner jag. Jag skulle aldrig skada dem, men uttrycker mig väldigt fel.”
Kvinnan åtalas alltså nu misstänkt för hot mot tjänsteman, och de fyra målsägandena vill sammanlagt ha 26 000 kronor i kränkningsersättning.