Sockenfest och öppna hus när Barlingbo visade upp sig

Den årliga "haimkumstdagen" i slutet av juli har ställts in i Barlingbo i år. När prästgården firar sitt 100-årsjubileum ville man uppmärksamma detta och hela socknen.
Vi ville bjuda på någonting extra, berättar Lasse Ekdahl från sockengruppen.
Den hundraåriga prästgården stod förstås i blickpunkten i lördags. Här berättade Bertil Roos och arkitekt Birger Andersson om hur det gick till när den uppfördes vid förra sekelskiftet och om de stridigheter som uppstod i valet mellan rivning och renovering i slutet av 70-talet. Församlingen ville riva och bygga nytt, men stiftets boställsnämnd sa nej och resultatet blev att pastoratet fick bekosta en dyrbar renovering av fastigheten.
Sedan dess har Barlingbo prästgård mest haft hyresgäster som inte har varit präster, men i samband med firandet i lördags öppnade hyresgästerna Åza Löfstedt Carlsson och Stephan Carlsson hela huset så att alla som ville kunde komma in och titta i prästgården igen.
Prästgården stod alltså i centrum för festligheterna, men det var fler dörrar som öppnades i socknen i lördags och den som ville kunde få skjuts mellan sevärdheterna med nordsvensken Mysan.
Kafé i mejeriet
I mejeriet, som lades ned för 50 år sedan, hade man inrättat ett litet kafé. Här har man i dag en bostadsrättsförening med fem lägenheter och de 18 personer som bor här hade bakat i det gemensamma bageriet.
Gunnar Mannervik är en av dem som bor i mejeriet. Han kunde presentera sin dagsfärska bok "Barlingbo mejeri 1891-1951 en industriepok". I boken har han sammanställt ett bildmaterial som i första hand har samlats in av Harald Svensson.
Barlingbo mejeri var ett av många gotländska mejerier på sin tid, det var bara en halvmil till nästa mejeri vid Sylfaste i Endre. Men som Sveriges största smörmejeri var detta ändå en betydelsefull arbetsplats i bygden.
När Gunnar talar om sin bok dyker Åke Pettersson från Visby upp. Han pekar på en bild från 20-talet och konstaterar glatt:
Det där är jag!
Jag var 14 år där och jag arbetade som mjölkkusk. Jag körde mjölk mellan Stafva gård och mejeriet.
Återseendet värmde
Åke lämnade Barlingbo i slutet av 20-talet och han har inte varit inne i Barlingbo mejeri sedan dess, men återseendet av lokalerna och bilden av honom själv vid tömmarna bakom Svarten värmde.
Gunnar Mannervik flyttade själv till Barlingbo i mitten av 70-talet. Han har varit mån om att finnas med i det sockenliv som håller samman invånarna.
Om man tror att det är viktigt med landbygdsfrågor och att landsbygden ska utvecklas, då är det också viktigt att man är med och skapar en sockenidentitet och en lokal förankring för oss som bor här.
Som redaktör för sockentidningen "Navaskaft" som utkommer med fyra nummer per år försöker Gunnar att inte bara förmedla en historisk bild av Barlingbo, utan också av det liv som finns i socknen just nu.
En del av detta skildrades också i skolan där skolbarnen visade upp sin kartläggning av socknens näringsliv. I Barlingbo finns flera stora gårdar, men också företag som Holmbergs AB, Lokatta keramik och Lill-åkre present.
Kultur i gamla affären
Och kultur finns det också förstås. Det visades konst på flera håll i lördags, bland annat hos Thomas och Charlotta Danielsson i den nedlagda affären, där man också kunde lyssna till Lillåkrekvartetten.
De verkliga festligheterna sparade man till kvällskvisten. Medan solen sänkte sig över planen framför prästgården samlades Barlingbo-borna och andra gäster där för att äta hamburgare och lyssna på musik.