Sockerreformen ingen katastrof
EU:s föreslagna och hårt kritiserade sockerreform blir alls inte den katastrof många befarat. Fyra procents inkomstbortfall är att vänta, bedömer Lantbrukets affärstidning.Bengt Hallgren från Betodlarna Gotland gläds åt de positiva beräkningarna, men vågar inte ta ut någonting i förskott.Det är bara ett förslag. Än hinner mycket hända.
Tidningen har räknat på hur mycket odlarna kan komma att tappa och kommit fram till att det rör sig om procentuellt mycket små summor: ett tapp på 830 kronor per hektar från dagens intäkter på cirka 20 000 kronor per hektar, av den totala bruttointäkten i svensk betodling. Det gör fyra procents inkomstbortfall.
Vidare bedömer man att det blir oförändrade villkor 2005, en mycket liten försämring 2006 och eventuellt bibehållen odling för de betodlare som så önskar. Det har spekulerats i om reformen ska genomföras redan nästa år men enligt ATL, som har pratat med Dag von Schantz på Jordbruksdepartementet kommer det inte att hinnas med.
<span class=MR>Ingen dramatik</span>
Enligt ATL finns det alltså ingen anledning till dramatik, om både jordbruksreformen och sockerreformen genomförs. Föreslagna förändringar i jordbrukspolitiken innebär arealstöd även till betodlingen. Genomsnittligt lär det komma att innebära 2 200 kronor per hektar.
Dessutom tillkommer sockerreformens 60-procentiga kompensation för förlorade bruttointäkter. Sverige tilldelas de två första åren 21 miljoner euro (193 miljoner kronor) per år och sedan 30 miljoner euro (275 miljoner kronor) för år tre. De ska fördelas efter antingen betareal eller betkvot åren 2000-2002. Betodlare som ökat eller minskat sin areal de två senaste åren får alltså inte intäktskompensation för detta.
De totala betkvoterna inom EU ska minskas med 16 procent fram till 2008. Enligt ATL öppnar reformen för kvothandel över gränserna och de områden där odlingen är mest lönsam beräknas inte drabbas särskilt hårt. Sverige har i dag balans mellan produktion och konsumtion och arbetar också hårt för att förbättra miljöarbetet.
Det vore därför rimligt om Sverige inte behöver dra ned sin produktion och den svenska regeringen bör verka för detta i de kommande förhandlingarna, säger Lantbrukarnas riksförbunds ordförande Caroline Trapp i ett uttalande.
<span class=MR>För låg kompensation</span>
Hon anser att 60 procent är en för låg kompensation och är orolig för att det ska slå ut odlare i EU:s marginalområden. Gotland räknas som ett sådant.
Bengt Hallgren, sekreterare i Betodlarna Gotland har tagit del av ATL:s beräkningar med blandade känslor. Han vågar inte tro riktigt på varken det ena eller det andra ännu, men menar att det är skönt att se några positiva rubriker mitt i all oro.
ATL:s beräkningar stämmer väl ungefär överens med mina tankegångar. Det lät så allvarligt i början, men det brukar aldrig slå så hårt som man befarar i början. Det brukar inte heller bli så bra som man hoppas, utan i slutändan hamnar det på en rimlig nivå.
Är de nu liggande förslagen rimliga?
Det beror oerhört mycket på hur man betalar ut kompensationen, om det ska fördelas jämnt över alla eller satsas på vissa områden.
Om det blir som ATL förutser?
Då klarar vi oss på Gotland. Fyra procent av bruttointäkterna innebär inga större förändringar på Gotland. Men det blir nog mer, det här är det positiva exemplet.
Sockerbetsodlingen är fortfarande den mest lönsamma formen av lantbruk. Gotlands drygt 300 betodlare producerar omkring 20000 ton och säljer för 60-80 miljoner kronor varje år.
Det är ganska mycket pengar som tillförs Gotland. Efter beslutet om Romas nedläggning 1994 så har vi snart sålt sockerbetor för snart en miljard. De flesta betodlarna är kvar, 75 procent jämfört med när vi var som flest. Det tyder ju på att det finns en framtidstro.
Så jobbar vi med nyheter