Det var 1975 som ett kvarterslag från Länna i östra Visby tog sig till JSM-final.
Fyra år senare stod man med ena benet i allsvenskan (högsta serien), men föll med uddamålet mot H43 i sista kvalmatchen.
Gute behövde en poäng för att gå upp i allsvenskan och många hävdar fortfarande att Gute berövades en sjumeterskast i slutsekunderna när mittsexan Lars ”Stuxa” Stuxberg revs ner.
Besvikelsen var enorm eftersom Gute dominerat division 2 Östra, men laget reste sig och tillsammans knöt de nävarna: Nästa år då j****r.
Det där kamratskapet gjorde också att en handfull spelare nobbade allsvenska kontraktförslag för att ta ett år till i division 2 och förhoppningsvis skriva idrottshistoria på hemmaplan.
Gute hade gjort läxan. 100 träningspass hade avverkats efter det snöpliga matchen mot H43. Nu skulle man löpa linan ut och det med en snabb och modern 4–2-handboll.
Sven-Erik ”Svenna” Andersson var spelmotorn på mitten som på egen hand kunde avgöra matcher. På flanken fanns snabbe och lurige Sanny Laurin redo att vika in och skjuta. På linjen brottades Lars Stuxberg som en galning mot motståndarnas försvarsbiffar och från nio meter skulle Dan Karlsson och Lennart ”Åkis” Åkerblom bomba in bollarna. Under hösten går inte Gute att känna igen, men allt tar sin vändning i januari.
Här är sagan om kompisgänget från Länna i södra Visby som tog sig hela vägen in i handbollens finrum.
En historia som hade alla ingredienser för att bli en Busterklassiker.
Vi knappar in 1980 på tidsmaskinen: Järnridån ligger tungt över Europa och svenskarna röstar ja till kärnkraft. Ingemar Stenmark dominerar den alpina världscupen och Björn Borg vinner Wimbledon igen.
Dragkampen mellan präktiga Gyllene Tider och uppkäftiga Noice pågår för fullt på den svenska musikscenen och båda band ska under sommaren spela på Murgrönans folkpark i Visby. Ebba Grön som ett år uppträdde som förband till Dag Vag i Solbergaskolans matsal inför en delvis sömnig publik slår nu igenom på allvar.
På Gotland pratas det mest handboll: ”Vad är det som hänt med Gute?” och ”Ska dom missa kval till och med?”.
Under hösten hade Sven-Erik ”Svenna” Andersson varit en av få ljusglimtar och i oktober blev han förste gotlänning att bli uttagen i A-landslaget.
I december var läget kritiskt för Gute som hade tre poäng upp till Cliff på kvalplats. På läktarna mumlades det om att målvakterna var för ojämna och att niometersskyttet i skadade Lennart Åkerbloms frånvaro inte höll måttet. Tränaren Thomas Gardelin manade till lugn inför avslutningen.
– Visst ligger vi lite illa till nu, men vi räknar kallt med att vinna de tio matcher som återstår, sade han då.
Hade Heims och landslagets målvaktsfantom Claes Hellgren varit så fel ute när han inför säsongen sade:
– Vi har mött många allsvenska lag i träningsmatcher, men jag är inte säker på att något av dem håller lika hög klass som VIF Gute.
I januari gör Lennart Åkerblom comeback och dominerar tillsammans med ”Svenna” Andersson mot C/V 74. Gute vinner med 20–18.
I omgången efter går allt gotlänningarnas väg. Gute vinner väntat mot Matteuspojkarna, men samtliga toppkonkurrenter underpresterar å det grövsta och helt plötsligt toppar Gute tabellen.
Trots skadekänningar på både Sven-Erik Andersson och Sanny Laurin så sitter spelet.
Målvakten Björn Lindqvist spikar igen målet, Danne Karlsson (i dag Myrgren) visar gryende storform och i tidningen står det i rubriken: ”Bara en mur kan stoppa Danne”.
I tur och ordning avfärdas toppkonkurrenterna Swithiod (17–12) och Cliff (24–19).
Seriefinalen mot Cliff i Eriksdalshallen är en klassiker. Av de 700 på läktarna var 200 gotlänningar och anförda klackledaren Manne Lergell ägde man läktarna. När Gutesupportrarna i slutet av matchen sjöng ”Segern är vår” var ljudnivån så hög att Radiosportens Arthur Ringart fick klämma i från tårna för att göra sig hörd i etern. Kvalplatsen var säkrad.
I kvalet ställs Gute i tur och ordning mot IFK Kristianstad, Kiruna, Guif och IFK Ystad. Klubben väljer precis som året innan att plocka in Hellastränaren och oraklet Roland Mattsson i ledarstaben. Han har tidigare varit förbundskapten och hans kunskap och taktiska blick för spelet vill Gute utnyttja i kommande kvaldraman. Kvalet inleds den 19 mars med bortamöte med IFK Kristianstad som slutat tia i allsvenskan. Skåningarna är favoriter landslagsspelare som Bosse Ahlberg och Lennart Ebbinge samtidigt som Gutestjärnan ”Svenna” Andersson har ont i en tumme. Inför 1228 personer kommer Gute inte alls upp i den nivå som krävs och efteråt är tränaren Thomas Gardelin uppgiven:
– Jag tror faktiskt inte att vi klara detta. Chansen att vi gör det är högst tio procent.
Premiärsnytingen är kanske vad som behövs och precis som i serien vaknar Gute när man tvingats spela med kniven mot strupen.
Inför mötet med Kiruna är det vinna eller försvinna som gäller.
– Stämningen i gänget är mycket fin. De killar som var bleka senast visar helt andra takter på veckans träningar. Ska Kiruna vinna måste de vara väldigt bra, säger Kjell Boberg.
Dessutom går ”Svenna” för fullt på veckans träningar.
Kiruna möts av en fullsatt Södervärnshall (600 personer 1980 då ståplats läktaren inte var byggd). Gute kör över lapparna och vinner med 24–17.
– Vi gör vår bästa match för säsongen, jublar Thomas Gardelin.
På sin 24-årsdag gör Lars Stuxberg sin bästa match i karriären och krigar in åtta mål trots stenhård uppvaktning av Kirunas linjespelare.
– En sån här gång trivs jag även om det blir tufft från motståndarna för att ta mig.Nu ska jag fira med pizza och en öl, säger födelsedagsbarnet.
Bortamötet med hårdskjutande Warta bedöms på förhand vara kvalseriens tuffaste match och ingenting talar egentligen för gotlänningarna. Tio minuter in i andra halvlek har Warta 15–11. Då inträffar det oväntade när Gute än en gång och i ett utsatt läge plockar fram superkrafterna. Inför en chockad hemmapublik vänder man matchen och gör 7–2 på 13 minuter. När matchen är över lyser 20–21 på resultattavlan. GT:s utsände på plats Anders Sjöstrand skriver: ”Ordet bragd missbrukas ofta, men det här var en bragd i ordets rätta bemärkelse.”
På flygplatsen i Visby samlas supportrar för att ta emot sina hjältar och vid 23 slår det specialchartrade propellerplanet i gotländsk mark.
– Segern mot Warta har lärt oss att tappa respekt. Nu vet vi att vi kan slå vilket lag som helst, säger Thomas Gardelin.
Nästa uppgift blir Eskilstunalaget Guif hemma i Södervärnshallen – handbollshajpen enorm. I Guif finns två Gutespelare i exil: Mats-Ola Jonsson och Thommy Löfqvist.
– Vi spelar vårt spel, det blir Guif som får rätta sig efter oss, säger Thomas Gardelin inför matchen.
Självförtroendet är på topp.
VIF Gute är det bättre laget och visar inga prov på nervositet. I försvaret krigar Björn Ahlring framgångsrikt och som sista utpost dominerar Björn Lindqvist än en gång.
– VIF Gute är mycket bättre än vi trodde och deras starka försvarsspel chockar oss, säger Mats-Ola Jonsson efter matchen.
Gute går mot segern och stämningen är så där elektrisk som den bara kan vara i Södervärnshallen. Publiken vet att allsvenskan är nära. Spelarna likaså.
I slutsekunderna brister det för publiken som i eufori stormar planen med flaggor och tutor. Speakern vädjar till publiken att återvända till läktarna eftersom det återstår ett par sekunder av matchen. När publiken är tillbaka på läkktarna spelas matchen färdigt och Gute vinner med 19–16 samtidigt som fansen på nytt stormar planen för att krama om sina hjältar.
– Det här är mitt livs lyckligaste dag som spelare, säger målvakten Björn Lindqvist, bäst på plan.
Samtidigt står Kiruna för en skräll när man besegrar Kristianstad hemma med 22–15.
Alla vet att avancemanget i praktiken är klart även om en match återstår mot slagpåsen Ystad på neutral mark (Linköpings sporthall) den 4 april.
650 personer, majoriteten gutar, får se sitt lag på nytt vända ett 15–18-underläge till seger 26–24 efter storspel från ”Svenna” Andersson och Sanny Laurin.
Gute har nått målet och hade faktiskt gått upp även vid förlust mot Ystad eftersom Kristianstad besegrat Guif i sista omgången.
Avancemanget firas stort.
– Det här är det största som hänt den gotländska idrotten. Det absolut största ögonblicket hittills i öns sporthistoria, säger Lennart ”Krullis” Johansson, ordförande i Gotlands idrottsförbund.
– Hela Gotland borde ställa sig upp och applådera spelarnas prestation. Själv är jag överväldigad, säger Nils Havdelin, ordförande i Gute och torkar glädjetårarna och passade samtidigt på att skicka en uppmaning till politikerna att bygga ut Södervärnshallen.
På planen kramas spelare och fansen dansar ärevarv runt planen inför TV-kamerorna.
Allsvenskan alltså och Visby fastnålat på handbollskartan.
För evigt.