Minst 120 000 besökare – troligen fler – letar sig ner till Hoburgen varje år. För den storslagna naturens skull, kanske för en måltid eller en glass vid restaurang Majstregården. Och inte minst för att ta sig en titt på den där berömda rauken som det spunnits sägner om, Hoburgsgubben alltså.
Hoburgen, egentligen fem burgar, eller kullar, höjer sig som mest 35 meter över havet. Alldeles tillräckligt i ett annat ganska låglänt landskap för att få en vidunderlig utsikt; över kusten, havet, men också den odlade marken, omgiven av prydligt lagda stenvastar. Rivet, strandlinjen nedanför burgen, är en av de bästa lokalerna på hela Gotland för fågelskådning, mitt på Majstregårdens parkering har arkeologer gjort flera gravfynd och här på platsen har det en gång i tiden funnits ett fiskeläge.
När Carl von Linné kom hit 1741 noterade han:
"Denna Hoburg är ett av det märkvärdigaste, som naturen formerat på Gotland och ligger här till oändlig höjd, såsom den skönaste kastell..."
Hela området ägs sedan länge av Gotlands Museum – och det saknas inte stoff till berättelser om platsen.
Men – den skyltning som gjordes i samband med Linnéåret 2007 har sedan länge sjangserat. Från Marie och Carl Schnell, sedan de tog över restaurang Majstregården, från besökare och från boende på Storsudret kom påstötningar och frågor om inte något kunde göras åt saken.
– Det är ju så otroligt mycket folk som rör sig här och det var ett dåligt samvete för oss, berättar Sofia Hoas, kulturarvsutvecklare på Gotlands Museum.
Men från och med nu ser det annorlunda ut. Sofia Hoas har varit projektledare i en satsning på helt ny skyltning av den 1,5 kilometer långa vandringsstigen som löper längs med och över burgarna. Som experter har geologen Sara Eliason, arkeologen Per Widerström, pedagogen Jeremy Hardy, formgivaren Ninni Gahnström och översättaren (till texter på engelska) Kathleen Gow Sjöblom medverkat.
Texterna; om fossiler, gravar från vikingatiden, stenbrott, fiskeläget, odlingslandskapet med alla stenvastar som omgärdar åkrarna, allt har illustrerats av Janette Bornmarker, grafisk designer från Visby.
Som Sofia Hoas kommenterar; man kan häpna och förundras över de storslagna vyerna vid Hoburgen, men man kan behöva hjälp att tolka det man ser.
När de första människorna kom till Gotland, för sådär 9 000 år sedan, var Hoburgen en ö – och en utmärkt plats för säljägare och fiskare att slå sig ner på. Och grottorna, vet man, har använts för övernattningar, hela vägen från stenålder fram till 1900-talet
– Jag hoppas att vi ska lyckas förmedla historia, att besökaren ska minnas mer än en häftig plats, säger Sofia Hoas.
Det var också ett tema som Jenny Westfält, chef för Gotlands Museum, tog upp när hon, tillsammans med Sofia Hoas och Marie Schnell invigde den nyskyltade stigen.
På vandring runt burgarna missade inte Sofia Hoas att framhålla det slit som museets tekniker; Lasse Kellström, Kenneth Johansson och Lisen Johansson, haft för att få allt på plats. Borraggregat, elverk, skyltställ och finbetong fick man ta för hand. Fram till lagom fotoavstånd för Hoburgsgubbens profil är marken inte svår att vandra på, sen blir det mer otillgängligt. Och att flytta på stenblock på en sådan här plats, det är inte att tänka på.