Latent våld är den våldsform som inte görs eller uttrycks verbalt, men som är underförstådd genom exempelvis blickar, stämning eller kroppsspråk.
Förra året hände det något. Efter att fem kvinnor mördats på tre veckor pratade plötsligt snudd på alla om mäns våld mot kvinnor. Vid årsskiftet hade 14 kvinnor dödats av en man de hade eller hade haft en relation med.
Artiklarna var många. Lärdomarna desto färre, verkar det som. För under årets första nio veckor har det rapporterats om 13 kvinnor som misstänks ha mördats av en person hon haft en relation med. Fortsätter männens våld i samma takt kommer 2022 att bli ett år då det dödliga våldet når nya katastrofala nivåer i Sverige, varnar kvinnojoursorganisationen Unizon.
En som hann fly innan det var för sent är Sofia. Eller, vi kallar henne det, eftersom hon har skyddade personuppgifter och lever gömd på Gotland. Tack vare den gotländska kvinnojouren Trots kunde GT få göra den här intervjun.
– Ingen vet var jag bor. Inte ens mina släktingar vet var jag är. Jag har inte träffat dem på tre år, mina barn har inte fått träffa sina morföräldrar, berättar hon.
När Sofia var 19 år blev hon ihop med en man som var knappt tio år äldre än henne.
– Vi hade ett väldigt intensivt förhållande. Väldigt tidigt sa han att han älskade mig, och han tatuerade till och med in mitt namn. Han gjorde allt möjligt för att visa att jag var allt för honom. Jag var så ung då, så jag förstod inte att det var en varningsflagga.
De blev tidigt gravida och när Sofia var 20 år föddes deras gemensamma barn.
– Då flyttade vi ihop, och efter det blev ingenting bra. Det var väldigt mycket psykiskt och latent våld. Han slog sönder saker i lägenheten, slog i väggar och förstörde min mobil när att han trodde att jag varit otrogen.
Efter drygt tre års förhållande avslutades relationen och Sofia och barnet flyttade till en egen lägenhet. Hon hoppades att mardrömmen skulle vara över, men det visade sig vara tvärtom.
– Under tre års tid var jag i princip hans barnflicka. Jag skulle passa inte bara vårt barn, utan också hans barn från ett tidigare förhållande. Han låtsades inte klara av saker för att hålla mig kvar. Jag fick betala hans räkningar så att inte elen stängdes av, jag gjorde det för barnen. Jag utsattes för mycket hot och skrik och jag blev utpressad till sex.
När Sofia träffade en ny man eskalerade allting. Förövaren började förfölja och trakassera henne. Våldet eskalerade till fysisk misshandel. Men Sofia vågade inte polisanmäla, trots socialtjänstens uppmuntran.
När han en dag tog deras gemensamma barn ifrån henne, och försökte utpressa henne till att skriva över vårdnaden till honom, hade hon dock inget annat val än att polisanmäla.
– Han visste att barnet var min känsliga punkt.
Polisen konstaterade tidigt, berättar Sofia, att hotbilden mot henne var för stor.
– Hotbilden hade eskalerat något enormt, så de sa att jag måste fly.
24 timmar senare hade hon och barnet lämnat hemkommunen, som de än i dag inte kunnat återvända till.
När Sofias förövare en dag tog deras gemensamma barn ifrån henne, och försökte utpressa henne till att skriva över vårdnaden till honom, hade hon inget annat val än att polisanmäla. "Han visste att barnet var min känsliga punkt."
Det var för snart tre år sedan.
– Att leva som gömd kvinna är ett helvete. Samtidigt är det bättre än alternativet, att vara död.
Sofia berättar:
– Jag har helt och hållet tappat bort mitt liv. Förr var jag väldigt utåtriktad. Nu får jag inte visa mitt ansikte någonstans, jag får inte ha mitt namn någonstans. Jag får inte annonsera att jag finns överhuvudtaget.
– Det är jättesvårt att hitta jobb. De kan vara jätteintresserade, tills de får veta att jag har skyddade uppgifter.
Att få post som gömd är allt förutom okomplicerat.
– Det tar över två veckor för min post att komma till Gotland, eftersom den måste genom Skatteverket. Vilket betyder att jag fått flera viktiga brev för sent, så att jag missat till exempel läkarbesök.
Hon kan inte heller teckna mobilabonnemang.
– Jag kan inte ens teckna ett hemlarm. Det är sjukt.
Deras gemensamma barn lever också med skyddade personuppgifter.
– Mitt barn separerades från ett äldre syskon. Mitt barn fick lämna en skola och starta om på nytt. Mitt barn får inte finnas med på klassfoton eller klasslistor, vilket gör att mitt barn missat att bli bjuden till kalas dit resten av klassen blivit bjuden.
"Det finns inget skydd för barnen. Även när pappan är dömd för våld i nära relation måste barnet träffa sin pappa, oavsett om barnet vill eller inte", säger Sofia.
Samtidigt lever Sofias förövare kvar i hemkommunen.
– Hans liv fortsätter som om ingenting har hänt. Han har kunnat jobba som vanligt. Han har kunnat träffa familj och vänner som vanligt. Han har fortfarande vårdnaden av sitt första barn, säger Sofia och fortsätter:
– Det enda han eventuellt kan se som en konsekvens är att han fick vänta väldigt länge innan han fick träffa vårt barn igen. Nu har han umgängesrätt.
Sofias förövare dömdes för våldet han utsatt henne för. Straffet blev skyddstillsyn.
– Han fick inte fängelse, det var jag och mitt barn som fick. Han tvingade en barnfamilj att fly. Men han blev inte häktad, han blev inte ens tilldelad misstanke på två år, för att det tog så lång tid för polisen att utreda. Flera gärningar hann preskriberas.
Över hela landet placerades silvriga skor ut på internationella kvinnodagen. Skorna är ett sätt att lämna spår efter människor som inte syns – de gömda kvinnorna.
Sofia är bara en av många. Omkring 800 kvinnor lever gömda i Sverige. År 2020 startade flera av dem en underjordisk rörelse under namnet "Gömda kvinnor".
Dessa kvinnor lever alla på hemlig adress och med påhittad livshistoria. De syns inte i några register. Hotbilden mot dem är så allvarlig att de har det näst högsta skyddet man kan få i Sverige. De kan inte ha sociala medier, kan inte handla på nätet, bli medlemmar i en förening, stå i bostadskö, ta banklån. På vårdcentralen måste läkare skriva pappersjournaler och handskrivna recept. Inte ens myndigheter vet var de bor.
Det enda sättet de här kvinnorna syns på är genom att varje år i tysthet ställa ut silverfärgade skor på internationella kvinnodagen. Skorna symboliserar dem själva, deras barn och deras längtan efter frihet.
I övrigt får de här kvinnorna följa samtalet om dem själva från läktarplats. Något som börjar gå Sofia på nerverna.
– Många nonchalerar det vi blivit utsatta för och säger att det har med invandring att göra. Det gör mig så frustrerad. Min förövare är svensk, hans familj har varit här i minst tio generationer. Våld har funnits i alla tider.
En annan sak som väcker frustration hos Sofia är kvinnorna som försvarar de våldsamma männen.
– De som säger att kvinnor också slåss, de ska veta att de är så få att det inte ens finns statistik på det, säger Sofia och avslutar:
– Det här handlar om våld. Mäns våld och deras maktbehov.