Solbergabarnen återvände till 1800-talets skola
Mellanstadieeleverna på Solbergaskolan återvände till 1847 års skola igår. Under ledning av Anna-Lisa Hedin spelade de upp en skoldag med växelundervisning, rotting och inspektion av både kyrkoherden, generalskan och biskopinnan.
På så sätt kunde en och samma lärare leda undervisningen för grupper med flera hundra elever i olika åldrar.
Raggsockor och förklän
På Solbergaskolan har eleverna på mellanstadiet fått lära sig det mesta om hur växelundervisningen gick till. I flätor, raggsockor och förklän och med små smörgåsknyten i händerna tågade de in i skolans aula igår för att spela upp en skoldag med växelundervisning för föräldrar, far- och morföräldrar.
Hanna Kolberg var först in i skolsalen. Hon spelade rollen som skollärarens piga och hade till uppgift att ställa salen i ordning och få eld i kaminen så att salen blev åtminstone tolv grader varm. Näste man på plats var generalmonitören (Fredrik Rosvall) som egentligen bara var en av de äldre eleverna, men som hade uppdraget att fungera som lärarens underhuggare.
När de 80 Solbergaeleverna som utgjorde klassen myllrat in på ett långt led behövde Fredrik bara banka en gång med sin stav i golvet - så blev det tyst. Sedan kunde folkskolläraren Bengt Lingström träda in.
I grupper fick eleverna ta plats vid skrivbänkarna. De yngsta eleverna fick rita bokstäver i sand, bara eleverna i avgångsklassen fick förtroendet att skriva med bläck. Och under tiden undervisades de andra eleverna stående i grupper längs väggarna av undermonitörer som lärde dem att läsa, skriva och räkna.
Tuffa tag
Det var tuffa tag i skolan. Om någon elev tiggde eller stal så kunde rottingen komma fram och rätt som det var kom kyrkoherden (Per Olof Sahlberg) på inspektion för att se om eleverna gjorde några framsteg. Men genom skolan skedde också en viss omsorg. Generalskan (Karin Engström) och biskopinnan (Rose-Marie Nordin) kom på besök för att se till att barnen hade något på fötterna, nu när vintern stod för dörren.
- De kontrollerade barnens klädedräkt och skodon. Under åren 1916-18 lånade Solbergaskolan ut 800 par kängor till eleverna, berättar Inga-Lisa Hedin.
Inga-Lisa Hedin kan det mesta om den gotländska skolans äldsta historia. Förra året gav hon ut boken "Lära och lyda - med katekes och rotting" om folkskolan på Gotland mellan 1842 och 1850. Med hennes hjälp har eleverna och lärarna på Solberga kunnat gestalta 1847 års skoldag just som den var.
Generalmonitören Fredrik Rosvall tycker att den gamla skolan hade sina fördelar. Han, som ledde undervisningen med stav i hand tyckte att det var ganska fascinerande att 80 elever kunde tystna när han bankade med staven i golvet en gång och att de satte igång att arbeta när han bankade två gånger.
- Det skulle vara lättare om man kunde göra så, bara banka med staven. Då blev det inte en massa babbel!
Läraren Bengt Lingström hittar också poänger i det gamla skolsystemet:
- Rutiner är bra och att börja dagen med en sång, det fungerar fortfarande. Att äldre kan lära ut till yngre, det är också väldigt bra och så kan det fungera när vi har åldersintegrerade klasser.
Vill inte ha tillbaka systemet
Bengt Lingström förstår att skolan organiserades på det här hierarkiska sättet när folkskolan drog igång. Det var ett strukturerat och bra sätt att ordna undervisningen för väldigt stora grupper. Men det är inte en ordning som han vill återvända till. 20 elever per klass på Solbergaskolan är betydligt bättre.
Så jobbar vi med nyheter