Solbergaskolan firade 110 år Gamle eleven Osborne Nyström berättade hur det var för 70 år sen

Redan ute på skolgården kunde man se att det var något speciellt på gång i Solbergaskolan i måndags. Många av mellanstadieeleverna hade klätt sig i kläder som var vanliga för 100 år sedan och många av lärarna hade letat i gömmorna och lånat av bekanta så att de kunde ekipera sig tidstypisktresultatet blev riktigt bra.
Per-Olof Sahlberg hälsade eleverna välkomna till "denna funktionsdugliga läroanstalt" och berättade att skolbygget för 110 år sedan hade väckt upprörda känslor bland en del visbybor. Man tyckte att den nya skolan var alldeles för pampig, påkostad och storslagen. Bygget hade kostat 64404 kronor och 50 öre.
Bära purpurmanteln
I domkyrkan höll biskop Schéele tal inför eleverna och sa bland annat att: "I Rom finge gossarna, så länge de var i skolåldern, bära samma dräkt som ämbetsmännenpurpurmanteln. Detta för att påminna dem om vad de kunde bli i framtiden."
Per-Olof Sahlberg berättade att Solbergaskolan år 1893 var en enda byggnad som hade fem skolsalar nere och fem skolsalar på andra våningen samt några även på vinden. Det gick 500 elever i skolan och man upptäckte ganska snart att skolan inte räckte till. De två utedassen var exempelvis ständigt ockuperade under rasterna.
Det fanns även två lägenheter i skolan, den ena för skolföreståndarens familj och den andra för skolvaktmästarfamiljen.
Innan Per-Olof Sahlberg utbringade ett leve för konungen, Oscar den andre, så sa han några visdomsord till eleverna:
Min son, min dotter, älska undervisningen allt ifrån ungdomen så ska du vishet finna intill ålderdomen, sa Per-Olof Sahlberg.
I aulan visades också en film inspelad år 1942. Bland annat visades elevernas tävlingar på Gutavallen. Något som väckte mycken munterhet bland dagens elever var när det visades gångstafett. På filmen fick man bland andra se överlärare Uhr och borgmästare Löwenberg. Man fick även se flera prisutdelningar. Vid en prisutdelning fick varje deltagare i det vinnande laget var sin kola.
Berättade minnen
Redan tio år innan den där filmen spelades in gick Osborne Nyström på Solbergaskolan. Han fanns med i aulan för att berätta hur det var när han gick i skolan för 70 år sedan.
Han berättade bland annat att han tydligt minns hur det var att komma in på skolgården den första dagen. Han kom från Slite och kände inte en själ på Solberga i Visby.
Det kändes kymigt, sa Osborne Nyström.
För eleverna i aulan i måndags kunde Osborne Nyström visa sin gamla betygsbok från Visby Östra Folkskola, alltså Solbergaskolan. Han berättade lite om hur betygsättningen gick till och förklarade att om man hade varit frånvarande under året så stod detta i betygsboken.
Själv hade han varit borta en dag under läsåret 1932 och om man ville veta varför han hade varit borta så kan man läsa i GA den 5 december, 1932. Där står rubriken: "Pojke råttbiten under sömnen" och det var Osborne Nyström som var pojken. Han var tio år och bodde hos släktingar i Visby då han en natt blev biten genom både över- och underläpp av en stor råtta. Osborne berättade att han inte ens vaknade av bettet:
Det tyder på god sömn, sa han.
När han till slut vaknade gjorde det mycket ont:
Det bultade så in i helv... väldigt mycket! sa Osborne.
Det var mycket blod i sängen:
Aj, indianer! tänkte den unge Osborne då han fick se blodethan hade läst en indianbok kvällen innan.
Osborne kördes till lasarettet där han fick injektioner mot råttbettet och allt var bra...
Trodde de ja! Det är därför jag har blivit som jag har blivit, skämtade Osborne Nyström.
Hyss och bus
Han berättade också om de ämnen som eleverna hade i skolan som exempelvis välskrivning och rättstavning. Han berättade om hur det gick till att skriva med bläck. Att varje bänk var utrustad med en bläckflaska i ett fack uppe i bänkens högra hörn.
Osborne Nyström berättade hur han en gång hade bytt ut bläckflaskan mot en flaska med en död groda i formalin. Skolläraren hade satt sig i hans bänk för att visa hur Osborne skulle skriva och när läraren skulle hämta bläck med pennan upptäckte han Osbornes groda. Det blev några rapp i baken på Osborne med lärarens pekpinne.
Flickor och pojkar var uppdelade i olika klasser och en gång fick Osborne gå in i en flickklass för att be om ursäkthan hade pussat en flicka bakom en buske ute på skolgården under rasten.
Jag skämdes så väldigt då jag stod inför alla flickorna i klassen. Jag hade nog fördragit att få aga i stället, sa Osborne Nyström.
Fattiga elever
Han berättade också om allvarliga saker som att vissa av eleverna kom från fattiga hem. Under vintern var de frånvarande eftersom de inte hade några skor att sätta på fötterna. Vissa av de fattiga eleverna fick matkuponger av läraren och kunde gå till skolbespisningen på Skeppargatan två dagar i veckan för att få äta sig mätta.
Osborne Nyström berättade också om andra tidstypiska saker som att det anordnades mästerskap i att hantera en jo-jo vid Wessman & Petterssons skyltfönster vissa kvällar. Man fick stå i skyltfönstret och visa upp sina konster medan en jury bedömde.
Han berättade också om hur populärt det var att åka långkälke i Nordergravar på vintern.
När Osborne Nyström hade pratat färdigt kom det kraftiga applåder från eleverna i aulan.
På eftermiddagen hade Solbergaskolan bjudit in gamla lärare till en speciell träff.