Som 14-åring fördes hon till dödslägret i Auschwitz

Minnesdagen på biblioteket lockade 150 åhörare. Arrangörerna, länsstyrelsen, biblioteket och rädda barnen, hade bara räknat med 40! Landshövding Lillemor Arvidsson inledningstalade och talade om betydelsen av att inte glömma vad som hände med alla judarna under andra världskriget. Katastrofer bleknar med tiden. Därför är det viktigt att hålla minnet vid liv för att det historiska misstag som begicks av nazisterna inte skall upprepas. Att det är just den 27 januari som minnesdagen hålls beror på att det var den här dagen år 1945, som Auschwitz befriades.
Susanne Berglind tog sedan åhörarna med sig på en resa de sent skall glömma. Det var en resa som för Susanne Berglind och hennes familj började i Ungern, då hon själv var 14 år gammal.
I början av mars 1944 kom de första tyska trupperna till Ungern. Judarna fick lämna alla tillhörigheter för att fösas ihop i ett getto. Susanne Berglinds far, som hade utmärkt sig under första världskriget behövde inte följa med. Han utsågs i stället till befälhavare över alla judiska män.
Fördes till gettot
Totalt fördes sedan 400 000 judar i kreatursvagnar till Auschwitz Birkenau och till förintelsen. Bland dem fanns Susanne Berglind, hennes mor och syster. När de efter en svår resa kom fram tyckte de att det luktade lite konstigt. Kanske var det röken från fabriken?
Så småningom förstod de var röken kom ifrån... Susanne Berglind berättade sedan om livet i Auschwitz, om hur man rakade bort allt hår från kvinnornas kroppar så att de inte längre kände igen varannan annat än på rösten.
Uppskakande resa
Ja, det blev en mycket uppskakande och svår resa som åhörarna fick sig berättad, en resa som den då 14-åriga Susanne Berglind trodde var en ond dröm som de skulle vakna upp från. Hon, hennes syster och mor, klarade sig från att förintas i Auschwitz. De fördes vidare till tvångsarbete i Plasov-Krakow, där de fick bära stenar fram och åter från en kalkstensgruva, allt för att förnedra dem.
Så fick hon scharlakansfeber och fördes åter till Auschwitz. Var man sjuk brukade det betyda döden. Men hon klarade sig vidare trots den beryktade doktor Mengeles granskning.
En tid blev det sedan arbete på en textilfabrik. Efter några månader tog detta slut. Nu stundade den så kallade dödsmarschen. Medan de allierade bombade Tyskland och slutet för Tyskland närmade sig, jagades alla judar tunt klädda ut på vintriga vägar. De som inte orkade fortsätta att gå, sköts ihjäl av SS-männen.
Till Bergen-Belsen
Så kom man fram till en koncentrationsläger. Efter en tid där blev det ny tågtransport i öppna järnvägsvagnar till Bergen-Belsen, den sista anhalten. Men så en morgon öppnades dörrarna och utanför stod soldater som talade engelska och som kastade till dem brukar med corned beef. det var den 15 april 1945.
Susanne Berglinds mor klarade inte den svåra resan utan dog.
Men till Sverige och Värtahamnen i Stockholm kom systrarna Berglind den 15 juli. Susanne Berglind vägde då bara 25 kilo och var mycket sjuk.
Där väntade risgrynsgröt, honung och mjölk och vi trodde att vi hade kommit till himmelriket, berättar hon.
Tyvärr är historien inte riktigt slut där. Susanne Berglinds syster blev lobotomerad av nazisterna och bor nu i USA.
Vi överlevde men svårt sargade, hon med sin lobotomi, jag med min smärta. Vi är väldigt ensamma.
Efter resan till och från nazisternas förintelseläger så berättade Kerstin Blomberg på Rädda barnen bland annat om en resa till Auschwitz tillsammans med en grupp ungdomar och vuxna från Gotland och Stockholm och vad den resan betydde för dem som var med.
Hon berättade bland annat också om Emerich Roth, som rädda barnen samarbetar med sedan fem år och som flera gånger besökt skolor här och han brukar då alltid ha med sig någon som varit nazist eller kriminell, men som sedan har bytt sida.
Som avslutning spelade Bronxarvekvartetten judisk folklig musik.
Insamlingen till "Världens barn" gav 1 881 kronor