Det var i maj i år som 65-åringen somnade bakom ratten på länsväg 148. Bilen han körde kom över på motsatt sida av körbanan och tvingade en mötande bilist av vägen.
65-åringen hade kört cirka fyra mil och var på väg hem från jobbet när han plötsligt somnade bakom ratten. Men enligt honom själv var han inte trött när han satte sig i bilen, utan han kände sig som vanligt.
Tidigare när 65-åringen kört samma sträcka har han vid något tillfälle stannat bilen och sovit en stund om han känt sig trött, enligt egen utsago.
Några kilometer hemifrån den aktuella dagen uppger 65-åringen att han kände sig lite trött och uttråkad "på det sätt som man gör när man kört en sträcka om fyra mil".
Enligt vittnet som satt i mötande fordon upptäckte han en bil som körde på fel sida vägen och som var på väg rätt mot honom. Vittnet började signalera med både signalhorn och ljuslyktor, men 65-åringen reagerade inte varför vittnet beslutade sig för att köra av vägen och ner i ett dike för att undvika en frontalkrock.
I backspegeln såg han 65-åringens bil damma till när den kom utanför vägbanan, men såg den sedan köra upp på vägen igen och fortsätta sin färd. Upprörd vände vittnet om och följde efter 65-åringen tills han fick honom att stanna bilen. Vid det laget hade vittnet polisen på högtalartelefon.
Frågan som rätten varit tvungen att ta ställning till är huruvida 65-åringens handlande inneburit ett medvetet risktagande eller inte. Det vill säga visste han att han var trött men körde ändå. Men eftersom åklagaren i det här fallet inte lyckats påvisa att 65-åringen faktiskt varit trött före eller under körningen, så frias han.