Söndag loppis

Prylar, prylar, prylar. Loppisskyltar strösslas över ön så här års. Vissa säljer överblivna saker under en dag eller två, andra hela sommaren, några året runt. I dagarna pågår dessutom antik- och samlarmässan i Visby.
- Det finns nog i snitt två loppisar i varje socken, alltså omkring 200 över hela ön, menar man hos Mia Doolk och Micke Björk, ett överslag som kan variera från dag till dag. Men många finns det.
Paret har sedan några år loppis och prylbod i Vänge. En orange telefonkiosk i lammhagen tjänstgör som vägvisare en lada, fullkomligt packad av prylar. Bråte, tycker en del, en spännande röra att fynda i, anser andra.
- Vi har samlat på oss för mycket prylar från dödsbon och annat. Till slut kunde vi inte ens själva komma in i ladan, säger Micke, som nu placerat en del i bakluckor och på bord utanför dörren.
Mycket kuriosa och udda grejer skulle man också kunna säga. Eller vad sägs om en telefonkiosk för 1 500 kronor. Försäljarna föreslår två användningsområden. Som duschkabin utomhus om man ansluter en dunk vatten. Eller som mobiltelefonkiosk, placerad på den plats på tomten som har bäst täckning.
Prylboden är mest en hobby. Mia håller dessutom i en studiecirkel för åtta allmänt prylintresserade kvinnor, "sakletarkurs" kallar hon den. De hade några träffar under våren och ska fortsätta efter sommaruppehållet.
- Vi lär oss att se på saker med nya ögon. De kan ha andra värden än ekonomiska, som nostalgi och affektion. De kan vara svårt att prissätta prylar, men vi försöker få ett bättre hum om det, berättar Mia.
Ett sätt är att åka runt på olika loppisar och kolla prissättningarna. Sedan diskuterar de skillnaderna. Priserna varierar också utifrån vad som för tillfället är eftertraktat. Och sedan en tid är det enligt Mia prylar från 1950, 60 och även 70-talen som är poppis.
Oftast har prylbodar och loppisar lägre priser än antikhandlarna. Men går det fortfarande att fynda?
- Fynd är något man köper till rimligt pris som man inte tror att man kan hitta någon annan stans, menar Micke och visar sitt bästa fynd, en rostig järnhjälm med skydd för näsan.
Den är välgjord och sitter som gjuten, och kostade bara 20 kronor på en annan loppis.
- Jag hade köpt den för 200 också.
Mia har en annan formulering för vad som är ett fynd.
- En pryl till ett sånt pris att du inte kan motstå den.
Micke håller med om att det inte är särskilt lätt att hitta "prylen" bland alla deras saker, men uppmanar till att gå långsamt och se var man sätter fötterna. Öppettiderna varierar "på grund av arbete och annan social samvaro", som det står på en skylt i fönstret.
Mellan en och tio bilar om dan uppges stanna till vid prylboden. Intresset för loppisar har gått ner, menar Micke.
- När det lönar sig med loppis sprids ryktet och många startar en, så då går det sämre, ger han som en förklaring.
En annan kan vara att den allmänna inredningstrenden är avskalad och prylbefriad. Folk rensar ut, men i stället för att slänga användbara prylar försöker man sälja dem. Är det bara tillräckligt billigt så tycks det finnas folk som fyller på med något annat än det de rensat ut. En form av återvinning. Och pryttlarna från de senaste decennierna som många nu ratar blir förmodligen inne längre fram.

I Hejdeby har Pim och Kerstin Lindahl "utrensningsloppis" för andra gången. Under några dagar är garageuppfarten belamrad och för att bli av med det sista säljs allt för tio kronor.
- Vi har blivit av med en massa skit, som Kerstin uttrycker det.
Utrensningen började med att hon fick en bok om Feng Shui i födelsedagspresent för några år sedan.
- Jag blev inspirerad av frågeställningen "vilka saker äger jag, och vilka saker äger mig", säger Kerstin och exemplifierar med mormors gamla kakfat som hon släpat med sig i 20 år och aldrig använt. Det är nu sålt.
Förra loppisen inbringade runt 4 000 kronor. Denna gång fick de in drygt 2 000, i stället för att slänga "schyssta" grejer på tippen, som hon säger.
Pim tror att det finns många som tar en "loppissväng" en dag. Man avverkar ett antal loppisar, och blir sen kanske tvungen att ordna loppis själv.
Men öns "året runtare" är irriterade på alla "skitloppisar" som dyker upp, enligt Bosse Pettersson som har prylbod i norra Visby. Han menar att folk tröttnar om de besökt några ställen med sprucket porslin och annat krafs. Att om de varit på en dålig loppis så vill de inte till fler.
- Intresset för loppisar och prylar är inte lika stort som antalet loppisar, menar Bosse, som ibland blir tillfrågad om han vill köpa det som blivit över hos de tillfälliga försäljarna.
- Kör det på tippen, säger jag då. Annars blir det jag som får göra det.
Enligt Bosse Pettersson skeppas så kallade fyndlådor med överblivet från Stockholm till ön. Prylar som ingen velat ha där, varav många till slut hamnar på loppisar här, där man i sin tur försöker sälja dem till bland annat stockholmare.
I Petterssons prylbod är sakerna relativt välordnade. Men det gäller ändå att veta vad man är ute efter, eller att ta god tid på sig, för att hitta "det" i mängden. Eller som kunden Alf Larsson, samla på speciella saker.
- Det är mest gamla kameror, vykort och gamla bildelar, men jag åker inte runt och letar överallt.
En oanvänd soppterrin, Gustavsberg 1920-tal, är det enligt Bosse Pettersson ingen som vill köpa. Däremot tycker han att intresset för 50-talsporslin fortfarande är på väg upp.
- Det verkar inte finnas någon ände. Stig Lindberg är fortfarande hetast, det säljs direkt oavsett pris och skick.
Annars är vinylskivor som har ett "mjukt och fint ljud" på väg upp, enligt Bosse, speciellt från 1950 och 60-talen. Gamla vykort på tåg, båtar eller från innerstan attraherar samlare, liksom bruksvaror och cyklar från militären, samt gamla medaljer. Men på möbler från 40-talet och bakåt tycker han att det är stillestånd, liksom tre-delade 70-talsbokhyllor.
Numera säljs också mycket prylar över hela landet via internet.
- Kanske 60 procent går den vägen, en del har till och med lagt ner butiken och har prylarna hemma, menar Bosse Pettersson.