Sören ser rött

Månadens gotlänning, Sören Söderström brinner för fisket. För många kanske ena benet är jobb och det andra någonting annat ett fritidsintresse, en hobby eller något annat. Sören kan sägas stå med båda benen fast förankrade i fisket, utan att för den skull ge avkall på det som kallas det vanliga livet. Fisket är livet för Sören och båtar är en del av hans hobby. Den nybyggda laxkuttern, byggd efter gammal modell, som han byggt tillsammans med sin far är ett levande bevis på det.
För Sören är jobbet som yrkesfiskare en livsstil, ett sätt att umgås samt en frihet att vara sin egen. För även om han går "som dräng" på Krister Klingvalls båt "Neppe" är det under delat ansvar. Redskapen har de tillsammans och en del utrustning är hans egen:
Jag har ingen del i båten, men vi delar allt annat, säger Sören. Men visst drömmer jag om en egen båt, men det är en investering på någon miljon.

Sören Söderström har Herrvik som hemmahamn. Herrvik, som för många är urbilden av en fiskehamn. En gotländsk fiskehamn, med anor långt tillbaka i tiden. I dag är det en av Östersjöns modernaste yrkesfiskarhamnar, efter mångmiljonsatsningen för ett antal år sedan.
Och det är ju det det är i första hand, säger Sören, en hamn för yrkesfiske. Och så kan sommargästerna komma och säga att fy vad det luktar! I somras var det till och med någon som sade: "Måste ni förvara grejerna på det sämsta tänkbara stället!"
Uttalandet kom apropå näten som låg i lådor på kajen. Det behövs för att släken och rödmossan ska torka ur, så att näten kan användas igen.
Det är klart det luktar, erkänner Sören, men det är väl det den här hamnen är till för.
Samtidigt är Herrvik en fantastiskt vacker plats och som sådan attraktiv för turister.

Då är vi inne på vad som lett fram till att Sören Söderström utsetts till månadens gotlänning. Han och de andra i fiskareföreningen är oroliga för vad som kan komma att ske med hamnen i allmänhet och strandbodarna i synnerhet om inte regelverket stramas upp.
Under vintern övergick oron i ren ilska och Herrviks fiskare skrev ett öppet brev till beslutsfattare inom kommun och länsstyrelse. Brevet är daterat den 11 mars och Sören har, i egenskap av ordförande i Herrviks fiskareförening, undertecknat skrivelsen som inleds:
"Vi i Herrviks fiskareförening är väldigt förbannade, inte på dig (adresserad beslutsfattare) utan på den maktlösa situation som vi har hamnat i under dom senaste åren. Det handlar om strandbodarna på östra sidan om Herrviks fiskehamn det s.k. genuina fiskeläget. Sedan ett antal år så har det blivit en fluga för rikemansfolk att äga en "fiskarstuga". Det innebär bl. a. att gamla strandbodar köps upp för fantasisummor för att sedan rivas ner till grunden och ersättas med moderna sommarstugor."

Sören betonar att det är alla fiskare i Herrvik som skrivit, även om det är han som skyltar med sitt namn.
Vi tyckte att det var på tiden att göra något, säger han.
Och reaktionerna lät inte vänta på sig. Veckorna som gick efter skrivelsen och uppståndelsen i medierna fick över 100 personer att höra av sig.
Av dem har bara en ringt och varit arg men det har han varit förr, menar Sören. Resten har varit överväldigande positiva och det är skönt att känna det stödet. Bland annat ringde en dam från norra Gotland och tyckte det vi gjorde var väldigt bra: "Sta pa er Austargänningar!" sade hon.
Även reaktionerna bland berörda myndigheter har varit positiv:
Bland annat har Bo Björkman från byggnadsnämnden varit här. Han gick runt och tittade och får man tro honom så blev han förvånad och chockad. Det är ju glädjande på sätt och vis. Som vi förstod skall det nu tas itu med hamnarna och det är tydligen aktuellt att börja just här i Herrvik.

Diskussionen handlar om vad en strandbod är och hur den nyttjas. Ett ämne som är aktuellt i många hamnar och fiskelägen, men där debatten ser olika ut beroende på användning, ägarförhållanden och regler.
I Herrvik är det Gotlands kommun som äger marken, eller jordägare som det kallas. I arrendeavtalen för strandbodarna står skrivet att endast enstaka övernattningar får göras. Det innebär att man i anslutning till fiske kan övernatta samt att redskap får förvaras i bodarna.
För Sören Söderström är förutsättningarna givna:
En strandbod är en strandbod. Den är till för båttillbehör och fiskeredskap. Används den för annat ändamål, ja då har den ju upphört att vara en strandbod. Och då är ju frågan vad bygglovet säger. Men den fria marknaden gäller och det är upp till politikerna att se över det här. Det är inte vi fiskare som ska övervaka och leka poliser.

För Sören och de andra fiskarna i Herrvik inleds nu säsongen för piggvar. Än så länge är det lite för kallt i vattnet på grund av den stränga vintern. Men det blir snart bättre. Läget här är också på uppåtgång. Efter 90-talets nedgång har det vänt och föreningen håller också på att föryngras.
Men det blir tid till fisket hela tiden, säger han. Lobbying tar tid och det här att man måste hävda sig hela tiden.
Även hamnkrogen har inneburit ett lyft för hamnen, menar han. En samlingsplats för fiskare och lokalbefolkning.
Om krogens planer på tio gästbodar har Sören inte så mycket att invända:
Det är kommunen som får ta den grejen, säger han.
Nej, den stora frågan gäller befintliga bodar och möjligheten för fiskare att använda dessa eller vid behov bygga nytt:
Det vi vill är bara att fiskare och hamnens näringsidkare ska tillfrågas först. Men det är en knepig grej det här. Därför skrev vi och politikerna måste ju veta hur de själva vill ha det här.