Sovjetiska spioner kartlade Gotland

Den sovjetiska militären
har utgått från den
svenska kartan från 1942
i arbetet. Den svenska
kartan är avsiktligt vag på flera punkter. Bland annat saknas noteringar om militära installationer. Exempelvis finns inte Bunge flygplats med. Även för Fårö, som länge var militärt skyddsområde med restriktioner för utländska besökare, finns inga militära anläggningar inprickade.
Men på den ryska kartan finns de. Flygplatsen finns inte bara utmärkt på kartan, utan på kartans baksida finns även en förklaringstext som säger: "På Gotlands nordöstkust ligger Fårösund, en hamn och en svensk flottbas; 2 km sydväst därom finns en flygplats".
<span class=MR>Namn på ryska</span>
På kartan har alla namn översatts till ryska. På baksidan finns texter som närmare beskriver en del områden.
Särskilt intresserade var ryssarna av den gotländska kusten. Grund, vattendjup, hamnar (både civila och militära) finns med. En av noteringarna på kartans baksida lyder: "Nära kusterna stöter man på stenar under vattenytan, vilka kan försvåra fartygs anlöp".
Det är helt klart att ryssarna rekognoscerat på ön. Deras karta ska ge svar på helt andra frågor än den svenska, och de har sökt svaren på plats, säger Lennart Runesson, lektor vid Högskolan på Gotland.
Den sovjetiska kartan är daterad 1977. Men en detalj som pekar på att uppgifterna som använts är mycket äldre är att det gotländska järnvägsnätet fortfarande finns kvar. Järnvägen lades ner i början på 1960-talet.
Kartan är försedd med flera symboler. För att förstå dem har Lennart Runesson kontaktat experter, men utanför några hamnar finns tecken som inte gått att förklara.
Den svenska militären har länge känt till att Sovjetunionen gjorde en egen kartserie över intressanta svenska mål för utom Gotland även Karlskrona, Stockholm, Skärgården, Göteborg och några platser till.
Merparten av uppgifterna har ryssarna fått tillgång till genom öppna källor. Men en del uppgifter som kajlängder och djup vid kajen i den hemliga Musköbasen visar att det funnits läckor i det svenska försvaret.
Kartorna som beskriver fastlandet är i skala 1:500 000, och därmed inte
tillräckligt
detaljerade
för att kunna
användas av befälhavare
i fält. Den gotländska
kartan däremot (som är delad i tre) är i skala 1:200 000 och duger något bättre för fältbruk.
<span class=MR>I Fornsalens arkiv</span>
Lennart Runesson hittade den ryska kartan i Gotlands fornsals arkiv. Dit kom den genom förre landsantikvarien Sven-Olof Lindqvists försorg.
På vilka vägar jag fick kartan minns jag inte riktigt, erkänner Sven-Olof Lindqvist.
När frigörelsen i de baltiska staterna tog fart i början av 1990-talet kom en del militära kartor på avvägar.
Några av dem
dök upp i svenska
kartbutiker.
Jag fick nog
kartan
redan på 80-talet,
säger Sven-Olof
Lindqvist. Nyligen
fick Totalförsvarets
forskningsinstitut
se andra ryska militärkartor över Sverige. De styrker teorin om att Sovjetunionen planerade en attack mot Sverige i händelse av krig.