Sparrisen ser ut som att den är kokt när den fått frysskador.
För eko-odlaren Peter Falk i Vägume blev söndagsnatten en långdragen historia där han drogs mellan hopp och förtvivlan. Det slutade dessvärre i det sistnämnda. Av hans omkring sju hektar sparrisodling frös sex hektar bort under en och samma natt. Bara sparrisen i tunnlar klarade sig.
– Man vet ju att det alltid kan komma frost, men man hoppas bara att det inte ska komma när sparrisen är på väg upp. Det hände häromåret. Lite tur i oturen i år är att det inte riktigt kommit igång, säger han.
Peter Falk försökte rädda sin skörd genom att harva hela natten, fram och tillbaka över sin areal. Detta för att försöka vända upp jord med högre värme och mota bort den kalla frosten. Ett annat alternativ är att elda och med hjälp av vinden få en värmande rök över odlingen.
Eldning har Peter Falk valt bort på grund av brandrisken. Och mer tunnlar vill han inte ha på grund av ogräset och svårigheterna att bearbeta det.
– Hade jag haft tillräckligt med vatten och spridare hade det varit ett bra alternativ för att få högre värme i jorden.
Bara sparrisen som odlats i tunnlar klarade sig under frostnatten i Vägume.
Frostnatten får ekonomiska konsekvenser för Peter Falk som driver företaget Vägume kvarn. Han räknar inte med att kunna leverera sparris på en vecka. Bortfallet i uteblivna intäkter uppgår mot det sexsiffriga.
– Man får ett glapp i leveransen. Det tar ju minst sju dagar att komma ikapp nu och då finns det kanske andra som kunnat leverera.
Hur skulle du beskriva känslan där i traktorn?
– Det känns bara hopplöst på natten. Det är jag och postbilen som är uppe och kör liksom. Sen vet man aldrig om man får någon utdelning för jobbet man lägger ner.
Är sparrisen verkligen värt jobbet och känslorna?
– Exakt den frågan har jag ställt mig. Det finns ju andra jobb. Men det kan ju gå bra också och sparrisen är oerhört rolig att jobba med.
Sparrisodling i Ekeby,
Några mil söderut, i Ekbey, hos Ulf och Anna Smedberg var frostnatten inte riktigt lika förödande mot deras elva hektar sparris. Ihärdigt vattnande gjorde att mycket sparris kunde räddas.
– Hade vi inte lagt ned all tid på att vattna nu innan för att få upp värmen i jorden, så hade det fryst helt och hållet. Det har räddat mycket, säger Ulf Smedberg.
Ulf Smedberg och Anna Smedberg har odlat sparris sedan 1999. Som mest hade de 20 hektar odling.
På en hektar, som paret inte hunnit vattna, frös stora delar bort vilket ger ett bortfall på minst en tredjedel på årsbasis. Mellan 150 000 - 200 000 kronor i uteblivna intäkter kan ha fryst bort.
– Visst är det tråkigt, men vi har sparat mycket på det vi lyckades rädda. Det är så man måste tänka.
Sparrisen som odlades i tunnlar klarade sig. Men ökade priser för plast och merjobb för att skörda gör att det inte bär sig ekonomiskt.
– Sen tar det på plantorna också, de drivs så hårt i tunnel att de tappar nästan två år i livslängd. Det måste man räkna in, säger Anna Smedberg.
Sparris som fått frysskador får små blåsor och ser ut som att de blvitit kokta. De smakar beskt efter bara en dag.
Paret har tidigare odlat sparris på 20 hektar, då hade man också mer odlingar i tunnlar. I dag odlar man på elva hektar och mindre under plast.
– Visst är det en försäkring mot lindring för frost, men det bär sig inte på bottenraden, säger Anna Smedberg.
Den kyliga natten kan innebära att det blir brist på gotländsk sparris de närmaste veckorna. Men så fort det blir varmare så växer också sparrisen snabbare.
– Det kan väl komma att märkas för restauranger på fastlandet mest. Kanske inte så mycket här på Gotland. Blir det varmare kommer det finnas gott om sparris i slutet av maj, men allt hänger på värmen och vädret, säger Anna Smedberg.
Sparrisen blir mörkgrön när den fryst sönder.