Spökerierna på högskolan var ett verklighetsspel

Martin Eriksson berättar att det handlar om en ny typ av spel där våra invanda föreställningar om verkligheten utmanas. Det speciella spökerispelet var i själva verket en deckargåta som skulle göra människor intresserade av att undersöka olika saker som ingick i spelet. Folk skulle lockas in utan att de var medvetna om att det var ett spel. Studenterna som studerar spelutveckling förberedde sig grundligt och diskuterade olika upplägg.
Man placerade medvetet ut olika "kaninhål" där nya deltagare skulle lockas in i spelet. Man placerade konstiga anteckningar i böcker framlagda på strategiska ställen på biblioteket. Också en skådespelare anlitades. Denne skulle gå omkring i högskolans lokaler och föreställa en spökjägare.
De studenter som träffade på mannen trodde fullt och fast att det här var en person som var fullständigt övertygad om att det fanns spöken i lokalerna. Man placerade ut små högtalare i skolans ventilationstrummor så att den spökliga barngråten och sången skulle höras men vara svår att lokalisera.
Man satte även ihop en stack av stolar så att det skulle se ut som ett poltergeistfenomen, och man gjorde en websida där de som höll i spelet skulle ha en koll på hur det utvecklade sig.

Misstaget i planeringen
Klottret i trapphuset var också en del i spelet. Det var meningen att trapphuset skulle vara fullklottrat med spökliga teckningar och skrivna meningar på lettiska men några timmar senare skulle klottret vara fullständigt borta. Studenterna provade med kolkrita på en vägg med vit färg och upptäckte att de utan svårighet kunde ta bort teckningar. Vad de inte var medvetna om var att trapphuset var målat med en specialfärg som istället sög åt sig kolet som blev omöjligt att ta bort - detta var det stora misstaget i planeringen.
- Naturligtvis kommer vi att betala för ommålningen, säger läraren Martin Eriksson.
Studenterna som går den här kursen ska lära sig allt om moderna spel och den här typen av verklighetsspel är något som kommer starkt, spökerispelet var deras examensuppgift "Den hemsökta högskolan". Martin Eriksson förklarar att det fanns en psykologisk bit i det hela där man ville ta reda på vad vi människor uppfattar som verklighet:
- Verkligheten för en arbetslös i Slite är helt olikt verkligheten för en politiker i Stockholm.
Som grund för spelet låg en spökhistoria om en lettisk pappa och hans dotter som skulle ha dött en gång när den gamla maltfabriken användes som flyktingförläggning under kriget - att de nu skulle spöka i lokalerna. Man valde femte våningen eftersom man där kunde arbeta relativt ostört.
Under spelets gång upptäckte de att ett stort antal personer började undersöka spökerierna. Några smög omkring i lokalerna för att lyssna. I stort sett anser sig studenterna och lärarna att de fick väldigt bra lärdomar av spelet.
Till de som blev ordentligt skrämda av spelet ber man nu om ursäkt:
- Vi tar fullt ansvar och tror att det här till så småningom kommer att bli en rolig historia på krogen, säger Martin Eriksson.
Det var en grupp på 28 studenter och två lärare som visste om spelet men i övrigt visste ingen på högskolan vad som pågick.
Skådespelaren gick in för sin uppgift till den grad att han inte ens avslöjade sig under polisförhören som han hamnade i efter klottret i trapphuset.
Om man bortser från klottret som fastnade i trapphuset så har studenterna lyckats med sin uppgift på ett helt förträffligt sätt, enligt Martin Eriksson - han kommer att ge dem bra betyg.
Högskolans rektor Leif Borgert blev mycket arg när han först i fredags blev informerad om att allt var ett spel som iscensatts av studenterna i studiesyfte. Han berättar hur han fick rapporter om en förvirrad man i kafeterian som gick omkring och ställde frågor. Hur folk hörde konstiga ljud i skolan på kvällarna. Personalen reagerade med att inte våga arbeta på kvällarna. Under förra veckan förstärkte han vaktmästarstaben tillfälligt för att ha bättre kontroll på vad som hände i skolans lokaler.
Borgert fick till slut veta att det var tredje årets studenter på spelutbildningen som i ett led i utbildningen hade konstruerat ett verklighetsspel och att själva spelplanen var högskolan.
Skolans ledning borde ha informerats om spelet men detta glömdes bort i hastigheten. Nu har Leif Borgert haft ett långt samtal med alla inblandade och man har även diskuterat etiska regler när det gäller sådant här.
- Vi är en högskola med konstnärlig utbildning och på en högskola ingår det att man provar gränser, säger Leif Borgert som nu, när han har fått distans till det, ser lite annorlunda på det hela.