Staffan Olofsson oroas inte för salmonella men för framtiden

Salmonellabakterierna spreds via foder från Lantmännens fabrik i Norrköping. Fabriken som tillverkar foder till gris, nöt och fjäderfän stängdes förra onsdagen och genomgår nu sanering. Man tror sig ha spårat smittan till en tillverkningslinje för svinfoder och bearbetning av soja, liknande den i Klintehamn.
I Eskelhem finns Staffan Olofsson, navet i Bolexringen, en sammanslutning svinbönder som, enkelt formulerat, utbyter tjänster med varandra. Staffan har ett bestånd på 1350-1400 suggor som betäcks, skickas till en annan gård för att föda och sedan returneras till Staffan igen -då utan kultingar.
Han är fylld av blandade känslor kring den senaste tidens salmonelladiskussioner. Orolig för smitta är han inte han har precis testat hela djurbesättningen och ser till att skydda gården.
Däremot har han en hel del funderingar kring information, kostnader och framtiden.
Det mest skrämmande just nu är att vi själva, bönderna, och ni medier är de som får ta tag i frågan. Jag betalar 80000 kronor till djurhälsovården, ändå har jag inte hört ett knäpp från dem. De borde informera oss om vad som gäller, hur man kan vidta åtgärder för att minimera smittorisken, att man inte ska köpa livdjur från de här områdena och så vidare. Det har de inte gjort, så dem vill jag ge en stor skopa.
Nu är det kanske inte främst sig själv han tänker på, för Staffan verkar ha ett högt säkerhetstänkande. Han köper bara ungdjur från en gotländsk gård som han vet är lika noggrann som han själv, men han vet också att behovet av livdjur är stort.
Min personliga åsikt är att man ska ta prover från alla djur innan man köper och fraktar hit dem. Det är sådant djurhälsovården borde informera om.
Ingen smittad soja på Gotland
Det enda han inte kan kontrollera själv är fodret, men han bedömer Lantmännens produktion som rent generellt mycket tillförlitlig och menar att Norrköpingsincidenten får ses som ett engångsfall.
Den enda del han oroas över är den soja som ingår i Lantmännens foderproduktion, eftersom det är via just sojan man tror att salmonellan spridits. LRF köper all soja från Brasilien, eftersom det är det enda land som garanterar att den är helt icke genmodifierad. Sojan levereras till såväl Norrköping som Klintehamn.
Kjell Larsson är informationsansvarig för Lantmännens foderfrågor och enligt honom finns ingen anledning till oro.
Det som hänt i Norrköping har på intet sätt ökat eller minskat risken för salmonella på Gotland.
Förklaringen, menar Larsson, är ett misstag i en unik del av tillverkningsprocessen i Norrköping, som gett bakterierna möjlighet att växa.
Spiken i kistan
Salmonella är inte ovanligt i sig, säger han och berättar att bara i fjol upptäckte man salmonella i 42 av 360 kontrollerade råvaruleveranser. Man har dock inte spårat salmonella det senaste halvåret, så den soja som nu smittat fodret måste vara äldre än så.
För de gårdar som drabbats av salmonellasmittan ser det väldigt mörkt ut, menar Staffan.
Det enda man kan göra är att lida med dem, jag vet ju vad det innebär i förlängningen.
Staffan konstaterar att om hans gård skulle slås ut av salmonella så vore det kört. Att bygga upp djurstocken igen skulle kosta 3,5-4 miljoner kronor, pengar han skulle tvingas låna.
Då skulle jag ha dubbla lånekostnader på en och samma verksamhet. Det går inte, då skulle jag ta de 70 procenten och sedan lägga ner.
Jordbruksverket erbjuder de drabbade förskottsersättning för de kostnader och förluster myndigheternas bekämpningsarbete kan orsaka, exempelvis förlorat djurvärde och produktionsbortfall. Ersättningen uppgår till 70 procent.
Utöver det, berättar Staffan Olofsson, finns extraförsäkringar som också täcker inkomstbortfall. De försäkringarna är dock så dyra att ytterst få tecknar dem.
Det är tillräckligt svårt att få det att gå runt ändå. Skulle man betala för en sådan försäkring, då skulle det inte bära sig alls.
Statlig dubbelmoral 
Svinbonden Staffan Olofsson menar att statens inställning till salmonella präglas av en ekonomiskt styrd dubbelmoral.
Å ena sidan har Sverige världens mest omfattande kontroll och regelverk för import och inhemsk produktion. Å andra sidan tillåter man import från länder som godtar viss salmonellasmitta, eftersom de länderna inte klarar av att hålla en 100-procentig kontroll.
Man importerar ju dansk salmonella hela tiden, men det blir det inget liv om.
Själv är Staffan lite kluven. Han menar att salmonella förvisso kan få katastrofala konsekvenser och kan vara farlig vid smitta, men att bakterien också är lätt att ta död på om den finns i livsmedel.
Hanterar och tillreder man maten rätt är det i regel ingen fara; det är just därför exempelvis Danmark anser sig kunna godta viss spridning.
Att det blir så braskande rubriker när Sverige drabbas, tror Staffan kan bero på att det är ett av säljargumenten för det förhållandevis dyra svenska köttet. Detskavara fritt från smitta och djurenskamå bra.
Klart är i vilket fall att det ofta väldigt billiga importköttet är ett hot mot den svenska produktionen. I dagsläget står Sverige för runt 70 procent av den egna köttproduktionen och andelen importerat kött fortsätter att öka.
Sveriges rigorösa miljö-, djur- och smittkontroll kostar stora pengar och det märks på konsumentpriset samtidigt som producenterna ändå har svårt att få kostnadstäckning på verksamheten.
Den höga standard vi håller är en av många konkurrensnackdelar, konstaterar Staffan. Vi får för lite betalt i förhållande till vad det kostar att producera.
Hur framtiden ser ut vet han inte, men med rådande utveckling tycker han det pekar mot att Gotland blir en renodlad turistö att lantbruken inte överlever ökande kostnader, förändrade bidrag och krånglig byråkrati.

Staffan Olofsson oroas inte för salmonella ­ men för framtiden

Staffan Olofsson oroas inte för salmonella men för framtiden