New York City 1969. Polissirener, gula taxibilar och hippies. Jimi Hendrix, Janis Joplin och demonstrationer mot Vietnamkriget. En 19-årig Staffan Scheja reser rakt från idyllen Stocksund i Danderyd utanför Stockholm, rakt in i en kokande världsmetropol.
- Woodstock hade varit några veckor tidigare och jag var helt överväldigad av intryck. Det var turbulenta tider och studentrevolten som startat i Paris 1968 rasade över hela världen. Jag kom från den lilla ankdammen Sverige och flyttade in på 68:e gatan, säger Scheja.
Han hade redan gjort sig ett namn i Sverige och framträtt i tv som 12-åring. Men 1969 hade underbarnet växt ur hemlandet och fått en inbjudan till Juliards school of preforming arts av Rosina Lhévinne, världsberömd pianist och lärare på skolan. Därhemma hade Staffan Scheja varit en stigande stjärna, men på sin nya skola, blott ett av många klaverlejon med sikte på de stora scenerna. Och som på alla högskolor fanns det de som var mer intresserade av fest än studier.
- Jag lärde känna Eddie, en klarinettist som var från New York. Han hittade i stan och visste var alla de rätta ställena låg.
Samma Eddie hade koll på de andra uteställena.
- Det var skumma ställen där marijuanaröken låg som en tät dimma.
Var försiktig
Det sena sextiotalets USA var inte bara flower-power. Nixons land hade en hård sida.
- Som utlänning var man ju där på studentvisum. Om man blev gripen i samband med demonstrationer så kunde ens visum ryka, så jag var väldigt försiktig.
Hemma i sin bostad på Djurgården i Stockholm har Staffan Scheja ett foto av sin avgångsklass från 1972. Under åren närmast efter examen gick många vidare till att bli firade musiker, men flera har gått bort i aids under 1980- och 90-talet. Festprissen och New York-sonen Eddie har lagt klarinetten på hyllan och är i dag fastighetsmäklare i hemstaden.
Flitigt turnerande
Staffan Scheja blev kvar i USA och började ett flitigt turnerande över jättelandet. Ett år kunde innehålla över 200 hotellnätter.
- Musiken var det minsta problemet. Var ska jag sova i natt, var ska jag äta och när måste jag vara på flygplatsen nästa gång var de stora frågorna. Och så var det den ständiga jet-laggen och resandet genom tidszonerna.
Hemma i Sverige fanns alltid det trygga hemmet och föräldrarna i Danderyd. Den plats där allt en gång startat.
- Min barndom var en 50-talsidyll. Pappa jobbade på en ingenjörsfirma, mamma var hemma. På somrarna var vi ute i skärgården på vårt sommarställe, pappa och jag var ute och fiskade i vikarna. Något som jag fortfarande gärna gör.
"Växer sig stark igen"
Den trygga tillvaron grundlades av Staffans farfar Jacob Scheja som lämnade Galizien på gränsen mellan Polen och Ukraina på 1890-talet. Släkten har hållit fast vid sitt judiska arv, de traditionella högtiderna firades hemma i villan i Danderyd och Staffan Scheja har en hustru från Israel. För 26 år sedan upptäckte konsertpianisten Gotland.
- Jag började längta tillbaka redan på färjan hem. Strax växte tankarna på en kammarmusikfestival. Första året var vi på Roxy, sedan var vi i Säveskolans aula och nu är vi i ruinen. Festivalen har blivit en så pass återkommande sak att man kunde önska sig lite mer stöd. Det har varit några år av nedgång, men nu ser vi att festivalen växer sig stark igen. Men en mer stabil ekonomi är något man definitivt kan önska sig.
Färre framträdanden
Kammarmusikfestivalen har kunnat visa upp ett starkt musikaliskt startfält i flera år. Orsaken är att många av musikerna har möjlighet att ta med sig familjen till Gotland och kombinera semester med sina framträdanden.
I dag har Staffan Scheja trappat ner på framträdandena. Till vardags arbetar han som prorektor på Kungliga musikakademin i Stockholm och bor till vardags på idylliska Djurgården i Stockholm.