Staffan var tidnings-världen trogen i 50 år

Längsta tiden har han varit anställd som ombrytare senare monterare av tidningssidor, först på Gotlänningen och efter 1967 på Gotlands Tidningar.
Vi som jobbat många år tillsammans med Staffan ser framför oss en positiv människa. Ofta, ofta skrattar han och när skrattet sprider sig i hela ansiktet blir de glada ögonen bara smala springor. Många, många skolelever har haft roligt åt Staffans shower under studiebesök. Han har ordnat skojigheter, specialare för just de elever som då stått bredvid och tittat på hans yrkeskonst.
Vid snacket i åtskilliga kaffe- och lunchpauser har han stenhårt pratat för ?sitt? lag Brynäs i hockey, ibland förlorat vad, ibland vunnit.

Började efter skolan
Men för att återgå till dåtiden hade han sommarjobb på Gotlänningen som kontorsbud och efter åttonde klass blev han typograflärling på Gotlänningens civilitryckeri, som då låg vid Söderväg i Visby.
??När jag var tidningsbud började jag vid gamla Autotjänst, där rondellen nu är vid Idékök, säger Staffan. Sen slutade jag vid Skrubbs gård.
Han hade med sig tidningsandan hemifrån. Pappa Bengt var tryckare på Gotlänningen och mamma Ann-Marie arbetade i distributionen.
Efter några år på civiltryckeriet kom Staffan till Gotlänningens sätteri vid Hästgatan och började som ombrytare av tidningssidor, långt innan offsetteknik och datorer. Det var de nedsmälta blytackorna som omvandlades till rader med bokstäver och lades in på sidorna.
Så småningom, i början av 1970-talet, kom Staffan över till monteringsavdelningen när offsettekniken tog över, och sidgörningen blev mera skära och klistra och det var inte alltid nattredaktören som stod bredvid hann med i alla Staffans konster med skalpellen.
??Skall jag skära i texten så tar jag aldrig i slutet, då märker den som har skrivit det, brukade Staffan skoja.
När det blev neddragningar på GT i början av 1990-talet valde Staffan att gå över till distributionssidan och kom sedan att framför allt att jobba med reklamationssidan, det vill säga ordna så att lokaltidningarna hamnade rätt om de inte gjort det från början.
Under hela tiden som sidmakare, ungefär från 18 till 55 år, arbetade Staffan skift. För det mesta en vecka dagtid och en vecka kväll/natt.
Han hade även fackliga uppdrag i öns grafiska fackavdelnings styrelse i många år.
Egentligen slutar Staffan sin tjänst i juni och då är det precis 50 år sen han började. Men innestående ledigheter gör att han arbetade sista dagen i går.

Mat är kul
Nu skall han hem och laga mat!
??Skulle jag välja yrke idag så skulle jag bli kock, säger han. Det är så roligt med mat. Nu närmast är det julmat, jag skall pröva nya saker, såg i tv nåt spännande med kalkon.
Favoritträtt på utomlandssemestern är paella och här hemma äter Staffan gärna sånt han lagar själv som kålpudding, kroppkakor eller raggmunkar.
??Så bakar jag mjuka kakor, säger han. Och fiskrätterna har jag lagat hemma sen länge tillbaka.
Det finns bara en sak han inte tycker om och det är potatisgratäng med vitlök.
Men jag vet inte riktigt om jag skall tro honom för han har skojat med mig förr. När Staffan jobbade sista dagen i går kom det lägligt en inbjudan i brev med dagens post. Det var PRO som ville att han skulle bli medlem. Kanske kan han hjälpa till med matlagningen även där.