Stahles plats på jorden

Tänk kartböcker från förr, med bilder och symboler för vad som odlas och exporteras.
Tänk gamla träpussel med delar och bitar av länder som läggs ihop till hela kontinenter.
Tänk Hanna Stahles konst med miljöer, fragment, symboler och antydan till händelser.

Se hennes utställning med vernissage denna fredagskväll på Galleri Gocart i Visby.
Se symboliken i detaljerna som var för sig och tillsammans skapar bilden av en inre värld.
Se ett annorlunda landskap gjort efter en karta som ritas upp och laddas av Hanna Stahle.

- Jag har inspirerats av barndomens världsatlas, modellvärldar och utsågade träpussel. Vi hade ett hemma med länderna i Afrika som motiv, berättar hon.
Hon har just färdig med ett offentligt uppdrag i Umeå tillsammans med Mårten Medbo, i Umeå.
Den konstnärliga gestaltningen av entrén till Norrlands universitetssjukhus har tagit sin tid, liksom andra stora uppdrag.
- Under tiden har jag arbetat med En plats på jorden. Utställningen är ett sidoprojekt i litet format som jag har jobbat med den senaste treårsperioden.

På Galleri Gocart vid Vallers plats blir hon sin egen kartograf och världsskapare efter ett scenario som hon har ritat upp i fantasin. En skiss visar bitarnas placering.
Varje del är en avslutad komposition som, likt ett pussel, lagda ihop bildar något nytt.
- Detta arbete har varit ett sätt för mig att komma in i min egen idévärld, förklarar hon som därmed tar steget tillbaka mot installationernas tid.
Här låter hon barndomens fascination över geografi och främmande länder, med bilder där tecken berättar om naturtillgångar, råvaror, odling och export.
- Vissa detaljer har jag gjort i tidigare men då i större format, berättar hon och pekar på ett par försilvrade handskar, här i miniatyr, och små skulpterade stubbar.

En plats på jorden är på sitt sätt en installation med scener som utställningen är frikopplade från varandra. Detaljer, som en nyckel, en badkarspropp, en stol i miniatyr och en småskalig säng, visar spår av mänsklig aktivitet.
Hur använder vi vår plats på jorden? Det är frågan som antyds, utan att vara ställd, av Hanna Stahle.
Svaret finns hos betraktaren som ges tolkningsföreträde i utställningen. Kanhända nyckeln är vårt sätt att förhålla oss till oss själva, varandra och omvärlden.