Ställer diagnosen hundra tals år senare
Finns det något, och i så fall vad, i medeltidens sjukdomsbild som modern sjukvård av i dag kan lära av? Det är frågan som ska besvaras i projektet "osteoporosis och osteoarthritis då och nu".
Arkeologiska fynd röntgas på lasarettet. Staffan Jennerholm är läkare och arkeolog som studerar benmaterialet.
Foto: Tobias Wallström
I två år kommer skelett från medeltidens människor som levde på Gotland, i uppländska Sigtuna och från Skara och Varnhems kloster i Västergötland att undersökas på ön. 500 medeltida skelett från fastlandet kommer att jämföras med skelett från Gotlands medeltid
- Det ger en unik möjlighet att studera om och hur genetik, livsbetingelser och miljö påverkar människors hälsa. Vi vet att det är skillnad i sjukdomsbilden mellan gotlänningar och fastlänningar, och det gäller både kvinnor och män, men vi vet inte varför konstaterar Sabine Sten och Staffan Jennerholm.
Hon är osteolog och arkeolog, specialist på arkeologiska fynd av ben, och lektor vid högskolan på Gotland. Han är arkeolog och röntgenläkare vid Visby lasarett.
Projektet handlar om modern sjukvård och medeltidsarkeologi. Människoskelett är gemensam nämnare för forskarna i samverkansprojektet som fått nära två miljoner kronor i bidrag från KK-stiftelsen för kunskaps- och kompetensutveckling till stöd för forskning och samverkan vid högskolor och universitet, näringsliv och främjande av IT-användning.
Sabine Sten är lektor vid högskolan och ledare för projektet som är ett samarbete mellan högskola, den offentliga vården, privatpraktiserande läkare och museet på Gotland. I projektet ingår också Stockholms universitet, Karolinska institutet och länsmuseet i Västergötland.
Avgörande i sammanhanget är ortopedkliniken vid Visby lasarett med docent Arne Lundberg och ortopederena Tönu Saartok, Eva Samnegård och Petter Gustavsson, liksom röntgenklinikens läkare.
- Ur ortopedisk synpunkt är det mycket intressant att få en historisk referens till tillstånd vi ser i dag. I tidigare studier har man exempelvis noterat att frekvensen av höftartros, (tidigare mindre korrekt kallat höftförslitning), tycks vara högre i den Gotländska befolkningen än i till exempel Skåne, berättar Arne Lundberg.
Han konstaterar att denna typ av regionala variationer även finns på andra håll, och gäller sannolikt många helt eller delvis genetiskt betingade tillstånd, som kotförändringar i ryggen.
- För oss är det mycket intressant att titta närmare på detta och den historiska referensen kan ge en mycket spännande knorr. Vi hoppas kunna bidra med en nutidsreferens till det historiska materialet. Bland annat kan vi ge en bild av inte bara hur skelettförändringar ser ut utan också om och hur de "känns" och om de idag kan eller behöver behandlas.
Arne Lundberg pekar också på att det finns regionala skillnader i sjukvårdskonsumtion.
- Om de betingas av socioekonomiska förhållanden, ärftlighet eller miljöpåverkan är inte helt klarlagt, men ärftlighet är sannolikt inte den minst viktiga förklaringen och här skulle man ju kunna drömma om att väva in det historiska perspektivet.
Central i satsningen är privatpraktiserande läkaren Roland Alvarsson med en utrustning som gör det möjligt att mäta graden av osteoporos, det vill säga kalkhalten i skelett, från både medeltid och nutid.
- Aldrig tidigare har en så stor satsning gjorts i Sverige där olika institutioner samverkar om hälsostatus med utgångspunkt i arkeologiskt skelettmaterial, säger Sabine Sten som ser fram mot ett spännande samarbete med olika aktörer av skilda specialiteter.
Tandlossning, järnbrist, cancer, benskörhet, benbrott, skolios, inflammationer i benmärg och benhinnor, förslitning i leder, benskörhet och artros hör till vanliga åkommor både på medeltiden och i dag. Tbc, spetälska, syfilis och skörbjugg är sjukdomar som var vanliga på medeltiden men är sällsynta i vår del av världen i dag.
- Allt för mycket stillasittande hos dagens människor innebär problem med skörare skelett och ibland benbrott som följd. Benskörhet är numera ett stort problem och innebär stora kostnader för sjukvården, slår Staffan Jennerholm fast.
Den gotländska kalkstensgrunden ger gynnsamma förutsättningar för att skelett ska bevaras. Det gotländska benmaterialet som arkeologerna gräver fram ger därmed unika förutsättningar för studier i osteologi.
- Vi lever annorlunda i dag jämfört mot på medeltiden. Då som nu var och är benskörhet, osteoporos, vanligt. Det är ett ålderstecken att skelettet blir skört. Det är betydligt vanligare i dag och i allt yngre åldrar. Orsaken kan vara att dagens människor rör sig mindre och äter mer fett, förklarar Sabine Sten.
Ledsjukdomar är vanligare bland gotlänningar än bland fastlänningar. Det är en fråga att lösa i projektet.
- Tack vare projektet kan vi studera den historiska utvecklingen och få direkt information om exempelvis genetiska variationer och livsstil kan ha relevans för ökningen, förklarar Staffan Jennerholm.
Ledsjukdomar, vid sidan av akuta benbrott, är den största enskilda gruppen av icke akuta skador som behandlas av dagens ortopeder. Ledsjukdomar skiftar mellan olika geografiska regioner. Regionala skillnader kan vara genetiskt orsakade och det är en frågan som projektet kan ge svar på.
- Osteologi är en tvåårig utbildning vid högskolan på Gotland med studier av arkeologiska fynd av skelett från både människa och djur. Etik är viktigt i utbildningen liksom arkeogenetik, med ett DNA-laboratorium på högskolan, är obligatoriskt i utbildningen förklarar Sabine Sten.
Osteologi är ett naturvetenskapligt ämne. Sabine Sten jämför arkeologiska fynd med arkiv och förklarar att skeletten berättar om exempelvis livsbetingelser och levnadsförhållanden, matvanor, och sjukdomar.
I projektet deltar studenter vid högskolans osteologiutbildning. De ska skriva uppsatser med utgångspunkt i det medeltida skelettmaterialet.
- I projektet ser vi på sjukdomar och skador. Cecilie Hongslo Vala är arkeologi- och osteologistudent och amanuens på högskolan. Hennes studieuppsatser har lämnat värdefulla resultat för fortsatt forskning.
- Vid sidan av sjukdomar och skador på skeletten ser vi också aktivitetsspår. Det kan vara vad vi på norska kallar slitagegikt, efter exempelvis harpunering, eller spjutkast vid vildsvinsjakt, eller i knäområdet beroende på paddling, berättar hon.
För den som kan tyda benen berättar exempelvis frakturer på båda armarna om så kallade avvärjningsbrott. Ett helt annat brott har mannen utsatts för som, med båda armbenen brutna och halshuggen blev begravd med en kvinna i Fröjel.
Det två år långa projektet, som filmas av Svea tv, kommer att avslutas med en utställning på Gotlands museum. I samband med 2011 års politikervecka i Almedalen hålls ett seminarium som följer upp projektet. I projektet ingår också ett träningscenter i Stockholm. Där ska fem män och fem kvinnor vara försökspersoner och under ett år få en personlig tränare. Personerna ska studeras innan och efter att träningen satts in för att se vad skillnad träning kan göra.
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!