Stånga, var god kliv på!

Siluetten av det svarta loket som i kväll blir invigt av Stångaborna blir socknens första offentliga konstverk. Visserligen vilar det tungt mot en enda räls, men medlemmarna i intresseföreningen är inte skraja för att bli kallade enkelspåriga.
Det är nämligen Stånga Intresseförening i samarbete med tågfantasten och konstnären Hasse Lindroth som jobbat med idén under det senaste halvåret och närmast på heltid den sista månaden för att loket till sist kan bli Stångas signum och stolthet.
Föreningen Gotlands Järnvägar i Dalhem i all ära, men något gotlandslok äger de inte i vagnparken.
Den halvtons tunga siluetten av vattenskuren stålplåt som nu ståtar i Stånga är en kopia i naturlig storlek av Gotlands Järnvägars lok nummer tre, "Gotland" som efter tillverkningen i Trollhättan ställdes ut på världsutställningen i Paris 1878, där det belönades med silvermedalj, för att sedan direkt levereras till Gotland där det gjorde tjänst under många långa år.

Intresset tog fart
Siluetten, eller rättare skulpturen, flankeras dessutom av två manspersoner, en gotlänning och en fransman, samt hunden Pepé.
- Pepé är en spansk blandrashund som finns med i många av mina verk. Förlagan lever fortfarande ett gott hundliv, förklarar Hasse Lindroth som i går förmiddag lade sista handen vid skulpturen.
- En fransman fick också vara med då mitt tågintresse tog fart när jag gjorde bilder av den numera nedlagda järnvägslinjen runt Paris - Le Petit Ceinture - och så måste det ju finnas med en Stångabo också, förklarar han.
Carin Olofsson, ordförande i Stånga Intresseförening, var väl medveten om Hasse Lindroths intresse för tåg när hon presenterade en något mindre omfattande idé förra året.
Och med hjälp av övriga i föreningen, Klas-Göran Nyman med stort kunnande om maskiner, "rallaren" Stig Engström och inte minst Martti Levedahl som fixat och svetsat har de med hjälp av Gotlands Svets och Smide i Havdhem till slut fått loket på plats på sin räls.
Men allt hade varit omöjligt om inte företagarna i Stånga sponsrat projektet och om inte alla frivilliga bidrag från Stångaborna flutit in.
Och pengar fortsätter att strömma in, det är inte alls omöjligt att loket efter hand får någon vagn att dra eller att mer "folk" kommer att befolka järnvägsparken i Stånga.

Järnvägshistoria
Vid kvällens inofficiella invigning blir det tacktal och fika och inne i vattentornet kommer det att bli gotländsk järnvägshistoria på vita duken.
Först visas en film från 1947 som dokumenterar en tågresa mellan Visby och Burgsvik, sedan visas också den sista resan mellan Havdhem och Visby, tur och retur, gjord av en okänd filmare.
Det var ju tack vara järnvägen som Stånga fick sin storlek och blev egen kommun, vilket inte från början var givet.
Först hade Gotlands Järnvägar tänkt en sträckning där Burs skulle få station och bli centralort.

Engagerad bygd
Loket som nu blir ett monument över en svunnen tid har placerats med färdriktning söderut. Kanske som en uppmaning att fortsätta att kämpa för fortsatt utveckling på landsbygden.
- Närmast kämpar vi för att åter kunna öppna en bensinmack i Stånga, berättar Klas-Göran Nyman.
Stånga Intresseförening har lyckats engagera hela bygden och även engagerat alla sommargotlänningar.
- Vi måste ta till vara allas specialiteter och kunnande för att lyckas, menar Carin Olofsson.