Stereo Generator riktig rock and roll

- Släng ner lite Black Sabbath, Lynyrd Skynyrd och Cathedral i en mixer. Sydstatsrock och klassisk doom i en skön förening, förklarar trion Edvin Holm, Rasmus Bogegård och Johan Dahlén och sjunker allt djupare ner i skinnsoffan hos stans amerikanska köttkrog. Ovanför deras huvud tronar ett väldigt kohuvud som krogägaren spikat upp. Vid en första anblick känns hela stället som en perfekt illustration av deras rockband. Men det är att göra det enkelt för sig.
Få gotländska rockband kan nämligen mäta sig med Stereo Generator. Och då menar jag inte bara musikaliskt. Deras oljiga hårdrock har ju alltid haft ett närmast organiskt, brunt gung som de flesta andra hårdrockare inte velat befatta sig med. En hårdrock som istället för att stirra sig blind på mörker och ondska, verkar ha siktat mot de skitiga bakgatorna i San Fransico. Där metal och psychedelia alltid har kunnat slå ner för att dela på en låda öl. Där hårdrocken vill festa loss och rumla runt bland tvivelaktiga barer. Det är en inställning som genomsyrar bandets själ. Det andra särdraget handlar om något så självklart som melodier. För även när de fört som mest oljud, så har de monotona melodislingorna alltid legat som ett filter över manglet. Hur mycket de än försökt dölja dem. Det har nästan alltid gått att känna groovet.
Stereo Generator har, så att säga, minst lika mycket gemensamt med skäggiga boogierockare som med bokstavstrogna hårdrockare.
Men bandet själva är inte särskilt pigga på att teoritisera eller placera musiken i någon kontext. De jobbar heller inte ihjäl sig utan låter musiken få tid att utvecklas i den riktning de vill. Eller också har de bara inte bråttom. Skit samma vilket.
- Vi återuppfinner inte hjulet och har inga planer på att göra det heller. När vi står och jammar är det inte väsentligt om jag kan spela 180 toner i sekunden, säger Rasmus Bogegård och utvecklar resonemanget. Om det inte svänger så är det skit. Det är faktiskt så enkelt. En bra låt är en bra låt.
- Och en bra låt svänger, säger basisten Edvin Holm.
På onsdag släpper Stereo Generator en ep. Och den låt som cirkulerat på Sandkvie Records promo-ex låter förbluffande bra. Det är en svängig låt, inte tu tal om saken, och det låter fantastiskt. Det svänger på ett molande, nästan frustande sätt. Som en nedläggningshotad fabrik - som för att bevisa för sig själv att den fortfarande duger - presterar sitt allra yttersta för att spränga hela skiten i luften innan banken kommer och slår igen portarna. Låten dånar och gungar mörkt, tills en akustisk gitarr smyger sig in och styr åt ett helt annat håll. Men svänget är intakt. Det tar sig bara en annan form när den akustiska gitarren visar vägen. Tills det brakar loss igen.
- Vi började spela in under sommaren 2005, berättar de. Själva inspelningen tog väl ungefär ett och ett halvt dygn. Sedan blev inspelningen liksom liggande. Det tog en jäkla tid att få ihop alla trådar. Men för en tag sedan ringde Micke Lyander från Sandkvie och frågade om vi fortfarande ville göra en skiva. Han tyckte att det var dags att ge ut den. Det ville vi så klart, säger de.
- Det har faktiskt varit bra att materialet har legat till sig i nästan ett och ett halvt år. Man har lyssnat och levt med musiken så pass länge. Och jag fick faktiskt lite rysningar när jag lyssnade nu för nån dag sedan, flinar Edvin Holm.
Allt på den kommande ep:n är inspelat live i studion. Utan onödigt krångel eller utstakat regelverk.
- Att spela in på det här sättet skapar en särskild stämning. Vi kunde se varandra i ögonen när vi stod i studion och det var otroligt viktigt. Det låter ärligt och trots att det ibland skaver på sina håll så spelar det ingen roll. Man hör att det är ett band som står och svettas.
- När man gör musik så handlar det om att förmedla en känsla. Ingenting annat.
Rätta mig om jag har fel, men var ni inte tyngre förr?
- Nja. Det nya materialet är mer dynamiskt. Vi har blivit bättre och är nog lite mer inne på melodier och harmonier.