Stinas råd ger eko i regeringen

Hit flyttade Stina Lindholm efter att ha köpt den gamla gotlandsgården i Boge för 20 år sedan.
Här finns allt hon och hennes sju anställda behöver för att producera de konst- och bruksföremål som blivit hennes signum.

Vi slår oss ner med en kopp kaffe för en pratstund med Stina Lindholm om förutsättningarna för att jobba i kultursektorn, om det finns en motsättning mellan konst och kommers och vad man behöver göra för att lyckas som entreprenör i kulturbranschen.
Förra fredagen utsågs hon av näringsminister Maud Olofsson och kulturminister Lena Adelsohn Lijeroth till ledamot i Rådet för kulturella och kreativa näringar.
Rådet består av experter och utövare inom kulturella och kreativa områden, och ska bidra till det nationella och regionala arbetet med kultur och kreativitet som drivkraft för hållbar utveckling och tillväxt.
- Vi kommer att fungera som rådgivare till näringsdepartementet. Jag kommer att bidra med de erfarenheter jag har efter att ha jobbat med det här i många år, jag har varit företagare i kultursektorn i hela mitt liv.

Stina Lindholm pratar snabbt och redigt, och det märks att hon haft många tillfällen att fundera över villkoren för entreprenörer. Att se till att man kan tjäna pengar på kulturarbete är en viktig fråga för henne. Hon startade Skulpturfabriken i Boge efter att ha tagit examen från Konstfack.
På den tiden fick man inte lära sig något om marknadsföring på utbildningen och hon hade några hundår innan hon började få snurr på verksamheten. I dag är hon en av Sveriges mest framgångsrika formgivare och säljer sina produkter till företag och privatpersoner jorden runt.
- Som egen företagare i kulturbranschen måste man utgå från sig själv och sin egen intuition. Att jag kommit dit jag är i dag beror på att jag varit tuff och envis, och vågat gå på min egen magkänsla.

Att det skulle vara svårt att få lönsamhet i kulturbranschen tror hon inte på.
- Om det är genuint och av hög kvalitet så kan man alltid hitta kunder. Det finns en stor tillväxtpotential inom kultursektorn.
Samtidigt menar hon att allt inte ska ut på marknaden och behandlas som kommers.
- Vissa typer av kultur kan man inte tjäna pengar på. Den smala kulturen måste få kosta, den kan inte klara sig på marknaden.
- I dag pratar man nästan för mycket om att tjäna pengar och glömmer andra värden.
Materialet hon arbetar i är betong, ett material som man oftast associerar med höghus och trista förorter. Just det att det var ett nedvärderat material triggade henne att göra något spännande av betongen.
- Det är det som utmanar mig, att det är svårt. Sedan är den gotländska kalkstenen så bra att arbeta med, och jag ville lyfta fram det vi står på här, hundra procent kalksten.

Vilka råd skulle hon ge en konsthantverkare som vill etablera sin verksamhet på Gotland?
- Man bör satsa på det som är unikt för den platsen man befinner sig på. Vad skiljer en keramiker här från en på Åland? Det kan vara materialet man använder och något i formspråket, till exempel. Man ska känna att det är exklusivt gotländskt. Och så handlar det om marknadsföring, och att inte kompromissa med kvaliteten.
Hon menar att kulturarbetare borde satsa mer på att gräva där de står och sätta sig i förbindelse med traditionen.
- Kanske fokuserar konstnärer alltför mycket på att göra något helt nytt hela tiden. Men det finns jättemycket man kan göra om man förvaltar det man har på den plats där man är.