Stödjarna väljer att vara anonyma
- Jag känner att jag gör nytta, att jag är behövd. Och att vara vittnesstödjare ger också någonting tillbaka. Det är bra för självkänslan.
Rita har varit vittnesstödjare sedan i höstas. Hon har möjlighet till flextid på jobbet och brukar vara i tingsrätten en dag eller två halvdagar i månaden.
- Helst skulle jag vilja ha lite mer kött på benen innan jag kommer dit. Vi vet väldigt lite, bara vilka mål det är och hur många vittnen som är kallade till varje mål. Men aldrig vad det är för personer vi ska träffa.
Hon skulle föredra att de som kallas som vittnen fick bättre information om vittnesstödjarna och att de kan ta kontakt med dem innan.
- Men mest saknar jag ett rum där vi kan sitta i lugn och ro. Nu får vi sitta ute i hallen.
Mötet med människor är det mest väsentliga och hon mottas alltid positivt. De flesta är glada när man kommer fram och talar om vem man är och vad man kan hjälpa till med.
- Jag är nästan aldrig med inne under själva rättegången. Vi har ju inte med själva målet att göra. Dessutom vill jag inte missa de vittnen som kan dyka upp under tiden, säger Rita.
Så jobbar vi med nyheter