Stor dramatik när stortjuven Nowak greps vid Mickels i Silte

Det är nu 50 år sedan Nowak härjade på Gotland. De flesta äldre gotlänningar har säkert hört talas om honom, tjuven som blev en legend genom sina rymningar. Det skrevs spaltmeter om honom i gotlandstidningarna. Till Gotland kom han i mitten på juli 1951.
Första stölden skedde i Alyhrs cykelaffär vid Österväg i Visby. Där kom han över 1 600 kronor i kontanter, en stor summa pengar på den tiden. Därefter följde ett stort antal inbrott och stölder fram till dess att han greps första gången den 24 augusti på en gata intill Södertorg i Visby.
Smet från polisen
Han häktades och polisförhören inleddes. De blev dock inte så långvariga. Redan den 5 september blev det stora tidningsrubriker på nytt. Nowak hade smitit från polisen under ett besök på restaurang Hansegården på Mellangatan i Visby.
Efter ha ha varit på fri fot i 16 dagar greps han på nytt vid Nyhamn i Lummelunda efter tips från två bärplockande flickor.
Därefter satt han i en cell på bottenvåningen i fängelset "Sjumastarn" i Visby fram till den 15 december 1951. Då rymde han på nytt, den här gången genom att såga av ett galler i cellfönstret, ta bort en lös tegelsten och sedan krypa ut och försvinna. Höjden i fönsteröppningen lär ha varit 26 centimeter.
Nu var han ute i friheten i sju och en halv månad fram till det dramatiska sista gripandet i Silte i slutet på juli 1952. Ingen visste var han fanns under den tiden. Enligt uppgifter i tidningarna hade han varit sedd på en mängd platser runt om på ön. Var han befann sig eller vem han bodde hos är fortfarande efter 50 år inte klarlagt.
Hotades med kniv
GA har träffat Maj-Britt Thomsson, som var 23 år 1952. Då bodde hon i Hemse, men var på besök i föräldrahemmet vid Mickels i Silte. I dag bor hon och hennes make Gunnar på en annan gård vid Mickels, bara cirka 400 meter från den gård där Nowak en gång greps. Hon minns mycket väl den dramatiska morgonen för 50 år sedan.
Jag fick på mig lite kläder, rusade ut och fick se min far följa efter den främmande
mannen på väg mot granngården. Jag sprang efter och hade nästan kommit ikapp dem då jag fick se att mannen drog upp en kniv och riktade den mot min far. Far stannade upp sade till mig att springa hem och hämta min bil. Det gjorde jag och körde sedan efter mannen som hade fortsatt på cykel på stora landsvägen söderut och in på vägen mot Silteby station.
En granne, Hjalmar Andersson, hade kommit ut på vägen och han hoppade in i bilen. Vi körde om den okände mannen, steg ur och gick fram mot honom. Han stannade och tog upp kniven på nytt och riktade den mot oss. Försvinn, försvinn! skrek han. Sedan kastade han ifrån sig cykeln och sprang in på Rangstedts gård. Jag såg att han gick in i ladugården och började tuta med bilens signalhorn. Det kom ut folk från boningshuset och jag talade om vad som var på gång. Sedan gick jag in till Rangstedts och ringde polisen i Hemse.
Gömde sig i höet
Från Hemse kom poliserna Johannes Lesley och Göte Lundin. De trodde dock inte att mannen var kvar inne i ladugården. Men Maj-Britt Thomsson hade satt på hasparna på dörrarna och kunde också peka på de dammiga fönsterbrädena som visade att ingen kunde ha tagit sig ut fönstervägen. Då begärde de hjälp från statspolisen i Visby som efter någon timme var på plats och hade med sig spårhund.
Det visade sig att mannen hade tagit sig upp på höloftet och gömt sig i höet. Hunden visade intresse för ett visst hörn uppe på loftet. Där började två av grannarna som kommit till Rangstedts, Tage Johansson och Erland Lindqvist, sticka med högafflar i höet. Till slut lyckades de få fram mannen. Ingen visste då vem det var. Man satte handbojor på honom och han fördes in i Rangstedts kök. Statspoliserna började förhöra honom och de kunde så småningom identifiera honom som den sedan länge efterspanade rymlingen och stortjuven Nowak. Äntligen hade man gripit den redan då legendariske stortjuven.
Det var verkligen en dramatisk morgon, säger Maj-Britt Thomsson. När han riktade kniven mot oss var jag säker på att han menade allvar. Hade vi inte stannat upp kunde vi ha blivit skadade. Jag tror också att Nowak skulle ha försökt smita ut från ladugården om inte Rangstedts son hade stått på vakt med sitt mausergevär ute på gården.
Nowak dömdes till tre års straffarbete som han avtjänade på Långholmen i Stockholm. Därefter blev han utvisad till sitt tidigare hemland Polen. I boken "Från Kajsarn till Sjumastarn" om gotländsk kriminalvårdshistorik påstår författaren, Torsten Daun, att Nowak avled i Polen på 1960-talet.
Den uppgiften kan dock ifrågasättas eftersom Röda Korsets informationsbyrå i Warszawa så sent som för två år sedan uppgav att han fortfarande lever och är bosatt i Polen.