Stort oljebälte hotar Sandön

Inom Räddningsverket talar man inte längre "om det sker en stor oljeolycka". När trafiken med allt större fartyg som passerar genom Östersjön med olja i lasten bara ökar talar man i stället om "när olyckan inträffar".
Och när det sker gäller det att vara väl förberedd.
Tre eller fyra gånger om året brukar oljegruppen inom räddningstjänsten på Gotland sanera stränderna från olja. I regel handlar det om mindre mängder som stör badgäster.
Gotland har hittills varit ganska förskonat, men med den långa kuststräckan och så många oljetransporter i Östersjön så är risken stor att det inträffar en kollision eller någon annan katastrof utanför vår kust, säger brandmästare Ulf Jonasson som leder den regionala oljeskyddsgruppen.
Om det inträffar ett stort oljeutsläpp som hotar Gotlands kust larmar Kustbevakningen räddningstjänstens oljeskyddsgrupp. Deras uppgift är att minimera konsekvenserna av utsläppet på stranden. Med hjälp av länsar styr de in oljan mot en strandremsa och där försöker man sedan att fånga upp oljan på stora dukar.
I gynnsamma lägen kan det kan ta dagar innan ett känt oljeutsläpp nått fram till kusten. Då har man gott om tid för förberedelser. Men det kan också handla om timmar.
Gotska Sandön, som hör till den gotländska oljegruppens ansvarsområde, är särskilt känslig. Dels är man mån om att kunna skydda nationalparkens milslånga stränder, dels är ön svårtillgänglig under stora delar av året.
<span class=MR>Mardrömsscenario</span>
Med en container från oljeskyddsförrådet och stora delar av oljeskyddsgruppen drog räddningstjänsten i torsdags ut för att på plats öva inför mardrömsscenariot: Ett stort oljeutsläpp utanför Sandön.
"Larmet" gick vid åttatiden på morgonen och inom en timme var hela styrkan på väg mot Fårösund där försvarets seatruck väntade i hamnen. Vädret var vackert men det hade blåst en del och fartyget krängde i gammal sjö. Efter nästan fem timmar kunde man angöra Sandön.
Väl på plats går arbetet undan. En Buster går ut med de länsar som ska styra in oljan mot rätt strand och här dras skyddsdukar dras ut längsmed strandkanten. Med hjälp av dragkedjor kopplas den ena ihop med den andra. I oljeskyddsgruppens förråd finns totalt 1,2 kilometer skyddsduk.
Det är mest bråttom att få ut dukarna. Har vi väl fått olja på stranden så kan man nästan strunta i det här jobbet, förklarar brandmannen Jörgen Borvander.
Jörgen älskar Sandön. Han har varit här många, många gånger och medan han drar ut de dukar som ska skydda stränderna talar vi om dem som ger upphov till det här arbetet. De som ofta i rent okynne släpper ut olja i Östersjön:
Det är klart att man blir förbannad. Sedan är det så svårt att sätta dit dem också, säger Jörgen.
Både duken och länsarna trilskas i dyningarna. Länsarna viker sig och duken flyter upp trots att man drar ut den en god bit och sätter fast den med pinnar. Det är inte idealiska förhållanden. Det är Gotska Sandön.
Bättre än så här är det nästan aldrig här. Det är nästan aldrig stilla, förklarar Daag Pedersén och Rune Högberg som är tillsyningsmän på ön.
<span class=MR>Nöjd med logistiken</span>
Ulf Jonasson är nöjd med logistiken under övningen. Man kom ju ut till Sandön med allt material ganska fort. Men han är inte lika nöjd med att materialet inte fungerar i sjön. Stränderna skulle skyddas vid ett verkligt utsläpp men inte fullt ut.
Men hur gör oljegruppen om det är så hårt väder att inget fartyg kan lägga till?
Då kan vi gå ut med helikopter. Allt material är helikopteranpassat.
Claes-Håkan Carlsson från Räddningsverket deltar som observatör i övningen. På Sandö-stranden funderar han och Ulf Jonasson kring hur mycket kraft som man egentligen ska satsa på oljesanering. De minns båda när fartyget Alambra passerade Sandön och Stockholms skärgård med sönderrostat skrov. Stora klumpar av olja förstörde stränderna och i månader gick man sedan här på ön med stora grupper av frivilliga som plockade olja med spade och transporterade den härifrån.
Kanske var det ett onödigt projekt?
Det hände vid den här tiden på året när det varken fanns turister eller häckande fåglar på Sandön. Om vi hade låtit oljan ligga skulle den till stora delar ha brutits ned på naturlig väg. Det som blev kvar skulle sedan packas ned i sanden, förklarar Ulf Jonasson.
På miljösidan måste vi ibland fråga oss: Hur mycket är fåglarna egentligen värda?
För de som medvetet släpper ut olja är fåglarna i alla fall inte särskilt mycket värda, kan man konstatera:
Redarna vill ta sig från en hamn till en annan utan avbrott. Har de inte möjlighet att rensa tankarna i hamn så gör de sig av med det till havs i stället, säger Ulf.
De chansar och räknar på kostnaderna, ungefär som när man struntar i att betala parkeringsavgifter, konstaterar Claes-Håkan.
Länsar. Ulf Jonasson lägger ut långa länsar som dras ut i havet med en båt. De ska styra in oljan mot en strandremsa som är
beredd att ta emot den.
Grav. Flera av brandmännen som deltog i övningen har starka band till Gotska Sandön. Anders Ekman, mest av alla. Hans farfar var fyrmästare här och Anders far Harry Ekman växte upp här. Harry begravdes på den lilla kyrkogården när han avled 1989. Förra året jordfästes Anders mor Gull invid Harrys sida. Här
vårdas de sparsmakade gravarna av väder och vind.
Kan bli först. Sanna Voest från Garda deltog som praktikant i
övningen. Sanna kan bli Gotlands första kvinnliga brandman. Hon har gått räddningsgymnasium och går nu utbildningen "skydd mot olyckor". Men Sanna känner sig inte som någon banbrytare. "Jag kan bli så less på debatten om kvinnliga brandmän. De tjejer som anställs klarar ju samma tester som killarna", förklarar hon.
Länsen viker sig mot vågorna. Sven-Yngve Bergström, Ulf Jonasson, Lars Rondahl och Vaino
Gustafsson lägger ut.

Material. Det är mycket material som ska ut till den strand som hotas av olja. I packningen ingår bland annat en sexhjulig motorcykel, en motorbåt, länsar och dukar.

Dragkedja. Den ena skyddsduken
kopplas samman med den andra med hjälp av dragkedjor. När oljan flyter
in samlas den upp i duken, medan
vattnet rinner igenom.
Rustade för saneringsarbete.
Dennis Johansson, Ulf Jonasson
och Anders Ekman.
Ankare. Dukarna förankras i botten med ankare.
Klockan är halv fem på morgonen. Stjärnorna lyser över Sandön och oljegruppen är redan på väg härifrån. Snart kommer det att blåsa upp. Det gäller att få materialet ombord dessförinnan.Foto: ROLF JÖNSSON