Strålande utsikter för Niklas

Niklas Sjöblom släpper in GT genom dörrarna på kongresshallen Wisby Strand en blåsig morgon i oktober. Höstvindarna och duggregnet piskar mot de stora panoramafönstren, och Niklas Sjöblom passar på att räta upp en skylt med kongresshallens nödutgångar markerade, som hänger snett på väggen innanför entrén .
- Det är väl vinden, säger han och skrattar.
En trappa upp fixar han kaffe och slår sig ner i en stol invid fönstren; framför den där utsikten som Niklas Sjöblom är så förtjust i.
En obruten horisont bakom ett öppet hav.
Det är en vy som Niklas Sjöblom nu sett genom fönstren på sin arbetsplats i över två år. Han kom in i branschen 1985, han har bland annat varit hotelldirektör och marknadschef och han har drivit ett eget eventbolag.

"Once in a lifetime"
Så föddes idén om en kongresshall i Visby och plötsligt tog hans liv en annan vändning. Ut på en ö i Östersjön.
- Det var en "once in a lifetime"-möjlighet, säger Niklas Sjöblom, som inte kunde låta bli att tacka ja.
Innan kongresshallen Wisby Strand ens var färdig såg Niklas Sjöblom vissa orosmoln framför sig, även om han förstås trodde på idén hundraprocentigt.
- Samarbetet inom branschen och med näringslivet såg jag inga problem med, det var ingen stor sak. Men transporterna, att Gotland är lite avsides, var min största farhåga. Men det visade sig bli tvärtom, säger han.
- Transporterna fungerar utmärkt. De som kommer hit för sina möten och kongresser gör det till stor del just för det geografiska läget.
Niklas Sjöblom började annars sin bana i Västerås, där han föddes en dag i februari 1960.
På 1980-talet var han framstående inom ridsporten och hade tagit en plats i det svenska landslaget i hoppning. Men plötsligt under en tävling föll han så illa att han bröt ryggen.
- En vanlig fraktur och en kotkompressionsfraktur. Jag blev förlamad från midjan och nedåt i ett halvår, och ingen visste om jag någonsin skulle kunna gå igen, berättar Niklas Sjöblom.
Han var 26 år och hade livet framför sig. Första gången man efter olyckan försökte resa honom upp i sängen på sjukhuset svimmade han av smärta.
En tid senare hjälptes han ur sängen för första gången och han skulle försöka gå med stöd, men benen bar honom inte alls.
- Det var det värsta under hela den tiden, när jag insåg att tårna bara släpade i marken, minns han.
Men rehabiliteringen gick bra, frakturerna läkte rätt och kotkompressionen släppte så att nerverna som kommit i kläm åter började fungera. Niklas Sjöblom blev helt återställd.
- När man är med om en svår olycka får man andra värden, man inser att det finns så mycket annat än till exempel idrotten, säger Niklas Sjöblom, som då lämnade både ridsporten och fotbollen, som varit hans favoritidrotter, åt sitt öde.
- Jag har inte ridit sedan dess. När man varit på den nivån som jag var så vet man vad som krävs. Endera vill man tillbaka dit, eller så låter man det vara, resonerar han.
Som lät det vara.

Morgongolfare
På senare tid är det golf som blivit hans idrott, hans sätt att "komma ut och röra på sig", och hans intresse vid sidan av jobbet. För jobbet, i hans fall, är ju till stor del en livsstil snarare än ett arbete.
- Jag hinner inte spela golf på kvällar eller helger. Men att gå upp tidigt en morgon och vara på golfbanan vid femtiden... Man ser solen gå upp, Karlsöarnas siluetter på havet, hör fåglarna kvittra... Det är en härlig start på dagen, säger han.
Personligen föredrar han augusti och september på Gotland.
- Havet har värmts upp, det är varmt och skönt.
Och som för så många andra var det i mångt och mycket havet som Niklas Sjöblom fascinerades av under sitt första besök på Gotland i vuxen ålder - han besökte också ön med föräldrarna när han var i femårsåldern, men minnena från den resan är vaga.
Annat är det med minnena från första besöket därefter, i januari 2005, kort innan anbudet på den blivande kongresshallen lämnades in.
- Det var fem grader kallt i luften, två decimeter nysnö på marken, och vinden låg på från havet. Jag kom gående längs strandpromenaden, och så fortsatte jag uppåt och kom till Klinten där jag stannade och såg ut över havet. När jag stod där ringde jag hem till Lotta, min hustru, och berättade att "det här är helt fantastiskt", minns han och ler åt sitt första intryck av ön.
- Det var verkligen magiskt.
Några få månader senare började Niklas Sjöblom veckopendla till Gotland, och efter ytterligare drygt ett år, i juni 2006, flyttade hela familjen efter.
Och nu, ännu nästan två och ett halvt år senare, stortrivs hela familjen i sin nya hemstad. Hustrun Lotta jobbar på reklambyrå, och de tre barnen - nu 15, 12 och 5 år gamla - har tagit omställningen och flytten från de gamla kompisarna bra och stortrivs även de.

Gotlänning numera
Efter ett par år på ön känner sig Niklas Sjöblom numera som gotlänning, även om han fortfarande säger "hem" även om Västerås. Men saknar Västerås, det gör han faktiskt inte.
- Nej, så är det. I början åkte vi hem - det blir ju ändå "hem" - till Västerås åtminstone en gång varje månad. Men det har blivit allt mer sällan. Ens vänner får väl komma hit ibland också, säger han och skrattar.
Tror du att du kommer att tröttna även på Gotland?
- Som det känns nu... nej, jag tror inte det.

Strålande utsikter för Niklas

Förr var han sörmlänningen som blev landslagsman i hoppning.Nu är han gotlänningen som blivit kongresshalls-vd.- Det är de emotionella värdena här som gör Gotland unikt, säger Niklas Sjöblom, vd för Wisby Strand.