Historien började på 1950-talet då ett gift par fick lov av dåvarande markägare att bygga en stuga med uthus på den andres mark. Ett boendearrendeavtal upprättades 1970 som automatiskt förlängs med fem år i taget om det inte sägs upp senaste ett år innan det löper ut.
Under åren har både markägare och stugägare gått ur tiden och ägandet överlåtits till nästa generation. Nuvarande markägare har försökt att häva nuvarande stugägares besittningsrätt, genom att gå till domstol. Han hävdar bland annat att arrendet överlåtits till den nuvarande ägaren utan markägarens tillstånd och att det arrendeavtalet innehåller brister som gör att det inte är giltigt.
Gotlands tingsrätt bedömer dock att avtalet gäller, vilket bland annat styrks av att stugägarna utan dröjsmål betalat arrendet varje år, samt att markägarna tagit emot betalningen. Det senaste året har dock nuvarande markägare vägrat ta emot betalningen, men stugägaren har då låtit deponera hyran hos länsstyrelsen.
Tingsrätten ogillar käromålet och dömer den kärande, alltså markägaren, att betala 80 000 kronor till stugägaren, den svarande, för dennes rättegångskostnader. Stugägaren hade begärt drygt 120 000 kronor, men tingsrätten ansåg inte att det var en skälig summa för ett ärende som inte är särskilt komplicerat.