Succéserien som byggde drömhuset

Cecilia Torudd är illustratör och tecknare, men hon skriver också en del, bland annat kåserier. Hennes mest kända serie är "Ensamma mamman".
- Att den blev en sådan succé beror nog på flera saker. Det fanns inte så många kvinnliga serietecknare. Och det var något nytt med en serie som handlade om vanliga, vardagliga personer och situationer.
"Ensamma mamman" hade premiär 1988. Serien har inga glamourösa hjältar, men alla kan känna igen sig i den. Barn, tonåringar och vuxna. Kroppsspråket är på pricken och replikerna klockrena, såväl nu som då. Cecilia Torudd får oss att skratta, åt oss själva.
- Det handlar ju mycket om känslor i olika situationer, och där skiljer sig barn och vuxna inte åt något nämnvärt.
Cecilia Torudd har två söner, men i serien finns en tonårsdotter.
- Många av mina vänner och bekanta hade tonåringar vid den här tiden. Och varje tonårstjej som jag kände trodde att det var just henne det handlade om!

Född i Lund
Cecilia Torudd är född och uppväxt i Lund. I skolan var hon duktig i teckning, sång och gymnastik. I övrigt gick det sådär, och matten fick hon bara inte ihop.
- Så redan när jag var tio år tänkte jag att jag får väl bli konstnär då. Jag planerade att bli muralmålare och renovera målningarna i gamla kyrkor.
Men så blev det inte. När hon var 16 år flyttade hon till Stockholm och började på Konstfack med inriktning mot dekorativ målning. Under tiden på skolan fick hon sina två barn. Andra sonen var knappt född när hon blev ensamstående förälder. Att då försörja sig som konstnär var inte att tänka på.
- Det var en svår tid, men jag är tacksam att jag bor i Sverige. Med hjälp av socialtjänsten fick jag omskolningsbidrag, kompletterade mina betyg på Hermods, fick gratis barnomsorg, gratis utbildning på teckningslärarinstitutet och pengar till vår försörjning.
Och det var väl satsade pengar. Pengar som Cecilia Torudd betalat tillbaka flera gånger om, tack vare att hon efter den hjälpen själv kunde försörja sig och sina barn.
- Vi talar alldeles för sällan om de möjligheter och samhällsvinster som sådana insatser ger. Istället talas det mycket om parasiter som lever på samhället. Skriv det! säger hon bestämt.

Kamratpostens maskot
När Cecilia Torudd fick en tjänst som teckningslärare började också illustrationsuppdragen att trilla in. De blev fler och fler och när sönerna började skolan kunde hon sluta som lärare och leva på de illustrationer och serier hon gjorde.
Hon debuterade 1970 som barnboksillustratör i boken "En by i Sydamerika" med text av Stig Unge.
Förutom "Ensamma mamman" och "Familjeliv" har hon illustrerat en rad barn- och ungdomsböcker. Under många år tecknade hon också för Kamratposten. Och det var hon som på 1970-talet gjorde tidningens maskot som alltid fanns på förstasidan, masken Karl-Putte.
- När Ola Lindholm blev ny chefredaktör för några år sedan tog han bort Karl-Putte. Jag blev ledsen, men framför allt blev barnen ledsna, säger Cecilia Torudd.
Hon fyller 67 år i oktober, men tänker inte pensionera sig förrän hon blir 70. Den egna produktionen har nyligen givits ut i nya utgåvor och just nu arbetar hon tillsammans med Siv Widerberg med bilderböckerna om förskolan Rävlyan. Den andra boken av fyra ges snart ut. Tillsammans gav de i början på 1980-talet ut fyra böcker om daghemmet Rödmyran.
Gotland har en stor plats i Cecilia Torudds hjärta.

Otroligt häftigt
- Jag var här första gången 1954, när jag var tolv år. Pappa var i USA och mamma tog med min bror och mig hit.Vi åkte tåg kors och tvärs över ön. Det var otroligt häftigt och efter det har jag alltid längtat hit. Jag känner mig hemma här.
Det blev några somrar på ön, cykelsemestrar med barnen och besök hos goda vänner som hade sommarhus på Gotland.
- Jag tjänade bra med pengar på "Ensamma mamman" och då bestämde Jack och jag oss för att köpa ett hus här. Vi var runt och tittade på flera platser men hittade ingenting som kändes riktigt bra. Men så föreslog en vän som är arkitekt att vi skulle köpa den här tomten. Och han ritade huset som vi lät bygga.
Huset, som senare kompletterats med ateljé och ett hus där barnen bor när de kommer på besök, ligger fantastiskt vackert i Grötlingbo. Avskilt och med bara några hundra meter till havet.
- Vi är här så mycket vi kan, och tänkte flytta hit permanent. Men det är så mörkt här på vintern, så vi har behållit lägenheten i Stockholm, berättar Cecilia Torudd.
I bland åker hon ensam till Gotland, för att arbeta i lugn och ro. I ateljén står ett notställ och på en bänk ligger en tvärflöjt i sitt fodral.
- Jag kommer från en väldigt musikalisk familj. Min mamma var pianist. Så när jag fyllt 40 år köpte jag en tvärflöjt och lärde mig spela. Det var på tiden, tyckte de nog, säger Cecilia Torudd och spottar ut portionssnuset.