Svenskt rekord i längdhopp av Mattias Sunneborn, 8.21. Det var då det, den 27 juni 1996. I dag innehas rekordet av Michel Tornéus, 8.44 (2016).
Mitt Gotland
På 1990-talet var längdhopparen Mattias Sunneborn en profil i det svenska friidrottslandslaget med guld i inomhus-EM 1996, året dessförinnan ett VM-silver utomhus.
Sedan dess har han fortsatt att slå rekord i diverse grenar i skilda åldersklasser. Det finns alltid någon gräns att spräcka.
Utöver detta verkar han som ambassadör för Suicide Zero.
Efter många år i Stockholm finns dock fortfarande Gotland och uppväxtens Fårösund i djupet av hjärtat. Så därför: Vad tycker han egentligen om sin hemö:
Vid OS i Atlanda 1996 tog sig Mattias Sunneborn till final och hamnade till slut på åttonde plats.
Vilken är vackraste platsen på Gotland?
– Det som känns mest i hjärtat är när jag första gången ser ön på håll, antingen jag kommer med båt eller flyg försöker jag hålla utkik så jag ser Gotland så tidigt som möjligt. Då är det liksom...yes! Snart hemma!
Bästa promenadstråket?
– Då tänker jag på uppväxten i Fårösund, mitt första egna boende på Skogsvägen när man gick till Badhusparken vid Strandvägen via Erlandssons trädgård, det var ju närmaste vägen. Jag tog alltid lite persilja i deras land.
På Bungemuseet finns det möjlighet att välja mellan röd och gul saft.
Någon restaurang eller fik du gillar?
– En tur till Fårösund är obligatoriskt varje gång jag är på Gotland, ett par tre gånger om året. Då måste jag bara fika på Bungemuseet. Dit gick vi alltid efter skolavslutningen, åt kärleksmums och fick välja mellan röd och gul saft. Det gör jag än i dag, kärleksmums, kaffe och ett glas saft.
Någon nöjes- eller kulturupplevelse du minns?
– After beachen på Snäck när Gaston var som störst, "Å vi går på fest, å vi dricker mest", jädrar vilket drag det var där! Men det är länge sedan nu.
Ett minnesvärt idrottsögonblick på Gotland?
– Det är faktiskt i Arvika, Visby AIK, som de hette då, spelade en avgörande SM-final i basket där, Robert Wärff (friidrottskompis) och jag körde dit i min slitna och handmålade bil Börje. Vilken stämning det var, säkert hundra gotlänningar på läktaren. Tyvärr gick guldet till Arvika.
Gutavallen var som ett andra hem för Mattias Sunneborn, även om hans karriär startade i KA 3 i Fårösund.
När du är på ön, var tränar du?
– På Gutavallen, i löpargången under Korpen och på Gym1.
Var stämmer du möte med polare?
– Det är givet, det finns bara ett ställe: Sunes Elefant.
Någon badplats som frekventeras?
– Sudersand på Fårö är otroligt fint. När jag växte upp sålde jag GT i färjekön och när jag och kompisarna sålt våra 50 ex var tog vi cyklarna dit.
Fårösunds centrum, platsen i hjärtat för Mattias Sunneborn.
Vad är och var det bästa med Fårösund?
– Närheten till allt, bara att ta cykeln till badet, affären, till träningen. Och så är det väldigt vackert.
Någon av de temaveckor som finns som du gärna besöker?
– Det är Almedalsveckan, det är skön stämning och där finns mycket man kan lära sig.
Om du någon gång flyttar åter, var bosätter du dig då?
– I Visby. Jag har allt tänkt tanken några gånger. I så fall skulle jag skaffa motorcykel, jag har haft mc-kort sedan jag var 19 men bara haft en scooter. Hela tiden slås jag av hur vackert och nära allt är. I fjol skulle jag visa några kompisar hela Gotland på tre dagar, jag gjorde ett minutschema och vi fort runt som galningar. "Filma och fotografer nu, så får ni njuta när ni kommer hem"...men vackert var det!
Det var här han växte upp, Mattias Sunneborn. Och till Fårösund tar han sig alltjämt varje gång han är på Gotland. För att se att allt är som det ska.
Hur beskriver du Gotland för någon som aldrig varit där?
– Att det är som ingen annanstans. Och att det är hemma.
Något du inte är särskilt stolt över?
– Ser man till mitt eget så en friidrottshall. Plus att det är för jävligt dyrt med resorna, särskilt för gotlänningar, det gör mig riktigt förbannad!
Någon gotlänning, död eller levande, du beundrar?
– I mitt fall blir det två. Mamma och pappa.