Sussi och Leif får pris för sin grisuppfödning

- Med god framförhållning och planering och en positiv syn på livet i allmänhet och lantbruket i synnerhet, ja, då kan man aldrig förlora på att vara grisproducent.
Det säger Leif Johansson, Västringe i Etelhem och för sin fina produktion får han och Sissi nu silvertackan av Swedish Meats.
En utmärkelse som kan leda till att han får guldtackan när de 20 distrikten i Sverige har nominerat sina kandidater.

Gotland2006-03-08 06:00
Tillsammans med sin fru, Sissi, har han utvecklat gården i etapper och de levererar nu 3.000 smågrisar om året för vidare uppfödning till Mats Bondesson i Dalhem som de har mellangårdsavtal med.
- Det blev ett fantastiskt lyft i produktionen när vi fick mellangårdsavtalet. Allting fungerar mycket bra, man kan planera på ett helt annat sätt och man är säker på att få grisarna sålda.
Leif köpte gården 1971 och det passade bra eftersom hans far drev gården som ligger mitt emot. Tre år senare byggde han om till slaktsvinsstall med 180 platser och 1987 byggdes det första suggstallet för 34 suggor.
- Egentligen har jag hela tiden byggt för litet men vi vill inte ha större och mer än vi klarar av på två personer. Jag tycker det är skönast att jobba själv och blir lätt stressad om jag ska ha någon anställd.

Nytt stall
Leif och Sissi fortsatte att utöka produktionen och 1992 byggde de ett nytt stall till 80 suggor. Sista suggstallet byggde 2001 och totalt har de nu plats till 130 suggor.
- Det som är mest arbetskrävande är rengöringen. Varje stall måste göras ordentligt rent sju gånger om året och det går inte att fuska bort, det är tvunget för att man ska kunna hålla rent och torrt för grisarna och det håller sjukdomar borta. Då tvättar man med högtrycksspruta och gör ordentligt rent.
Det finns robotar som sköter rengöringen i svinstall nu för tiden. Men det är fortfarande mycket efterarbete om man har en sådan och Leif och Sissi vill ännu avvakta med att investera i robotar. Istället satsar de på ett nytt stall som är under uppbyggnad. Där har de tänkt att ha gyltor för integrerad uppfödning.
- Jag har länge velat börja med det och det skall bli spännande att pröva, säger Leif. På sätt och vis en utmaning men jag har hållit på och jobbat med grisar i 35 år nu och känner att jag vill utveckla verksamheten på gården.
Det är just det som är hans och Sissis styrka. De har så lång erfarenhet och de har satsat successivt under alla år. Att göra en resultatanalys då och då rekommenderar de. Och att ha översyn på kostnaderna.

Bra pris
- Nu har vi fått bra pris på fodret och priset på en smågris är cirka 500 kronor nu. Det har varit tider då vi bara fått 400 kronor eller till och med mindre. Då får vi inte betalt för vårt arbete men det går ändå ihop. Jag har aldrig förlorat på grisar, säger Leif. Det skall man prata tyst om men så är det faktiskt - hittills.
I sex veckor låter de smågrisarna vara hos suggan. Rekommenderad tid i Sverige är bara fyra veckor men de vill ha fina och starka grisar som växer bra efter fråntagningen. Det handlar om god djurhållning och den är nämnd i motiveringen till priset.
- Visst är det roligt att få uppskattning för sitt arbete, säger de båda.
Och de tycker sig känna stor optimism i lantbrukarleden nu.
- Det handlar om att se positivt på det man håller på med. Om man tycker det är tråkigt att gå ut till djuren varje dag, då ska man inte hålla på med det. Men vi tycker fortfarande att det är roligt med grisar.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om