Svag ljusning i fågelmörkret
Sammanfattningsvis har Sveriges fåglar totalt sett minskat i antal mellan åren 1977 och 2006. Man räknar med att 38 procent av alla arter har minskat, medan 32 procent har ökat, resten är stabila.
Men en del arter har under de senaste tio åren börjat bli fler igen. 19 procent av fågelarterna har fortsatt att minska sedan 1997, hälften av alla arter håller sig på en stabil nivå och 29 procent har ökat.
Vad detta beror på har man dock inget entydigt svar på. Mest drabbade är arter i jordbruks- och skogslandskap. Rovfåglar, gäss och svanar tillhör de arter som ökat.
Rapporten noterar att vissa arter ökat som en följd av övergödning och klimatförändringar. Man menar därför att alla ökningar inte nödvändigtvis är positiva ur ett bredare natur- och miljövårdsperspektiv.
Bland de arter som fortsätter att minska återfinns kust- och skärgårdsfåglar. Och av de 250 arterna är 81 rödlistade, det vill säga missgynnade, sårbara, starkt hotade eller akut hotade. De sistnämnda är fjällgås, tornuggla, fjälluggla, härfågel och vitryggig hackspett.
En av forskarna som bidragit till rapporten är Henri Engström vid Uppsala universitet. Han säger att den nationella bilden stämmer ganska väl med läget på Gotland. Strandängsvadarna tillhör de som har det svårt här, men likadant är det på Öland och i södra Sverige.
Han påpekar också att arter som upplevs som vanliga, till exempel stare och sånglärka, minskat kraftigt.
- Det går inte att slå sig till ro och tro att allt har blivit bra, och utvecklingen kan ändra sig igen, menar Henri Engström.
Han tycker exempelvis att det finns många äldre skogsmiljöer på ön som han skulle vilja se skyddade. Det skulle gynna både fåglar och människor och ha ett stort turistvärde.
Så jobbar vi med nyheter