Svar på insändare angående Bentazon i vattentäkter på Gotland
För att ta problemet Bentazon så vill vi klargöra en del fakta. Gränsvärdet för otjänligt vatten är 0,1 µg/l enligt EG-värden som är bindande inom EU (WHO har en gräns på 25 µg/l och Australien 400 µg/l i dricksvatten). För ytvatten är gränsvärdena i Sverige enligt Kemi 30 µg/l. Bentazon är mycket lättrörligt i marken och bryts ner mycket långsamt. Detta framförallt när det är höga pH-värden och steril miljö som det är i grundvattnet på Gotland vilket gör att rester kan bli kvar länge i dessa miljöer. På Gotland hittas rester av Bentazon precis som beskrivs i insändaren. 1988 när proverna började tas var högsta halterna 4 µg/l och under 2014 var de högsta halterna som hittades 0,06 µg/l (dvs 1,5% av halterna 1988) och detta hittades under provtagning i augusti då grundvattennivån
normalt är låg. I proverna från oktober samma år hittades inte några spår av Bentazon. Detta tyder på att något annat än dagen användning ligger bakom dessa restvärden eftersom Bentazon, som vi tidigare nämnt, bryts ner mycket långsamt i dessa miljöer och om medlet hade använts på våren samma år hinner inte nerbrytningen ske till provtagning på hösten. Användningen av Bentazon har på Gotland sjunkit avsevärt och idag avvänds bara en femtedel så mycket Bentazon som det gjordes 1991. Idag används bara Bentazon i absoluta nödfall då varken lantbrukare eller branschen i övrigt vill använda sig av ett medel som inte är bra för miljön i onödan. Tyvärr finns gamla synder ännu kvar i marken och tycks idag bli synliga när vattenreservoarerna börjar sina på sommaren. Angående vattenreningsverket på Bingeby byggdes det 2008 för 35 miljoner för att kunna tillgodose Visby med jämnare vattenkavalitet i alla områden och under hela året.
Så jobbar vi med nyheter