Folkhälsomyndighetens restriktioner gällande samlingar om maximalt 50 personer påverkar hela samhället. Så även det sista avskedet.
Den senaste månaden har flera begravningar på Gotland skjutits på framtiden medan kreativa lösningar har krävts för de ceremonier som verkligen hållits.
Carina Hedendahl på Fonus begravningsbyrå i Visby vittnar om nya svårigheter under en redan utsatt tid i livet:
– Det är alltid svåra beslut som ska tas i djup sorg. För många kan det vara svårt att gå vidare i sorgeprocessen om man inte vet när begravningen kan genomföras.
För så är det. I dag skjuts många begravningar till en oviss framtid.
Enligt begravningslagen ska jordbegravning eller kremering ske inom fyra veckor efter dödsfallet. Vid kremering ska sedan en urnsättning genomföras inom tolv månader.
– Vi ser för närvarande att det alternativet ökar, även om det kan upplevas som att sorgearbetet avstannar på obestämd tid.
Carina Hedendahl har arbetat på Fonus i Visby i tjugo år. Även om varje sorg och varje dödsfall är unikt - det är inte nödvändigtvis enklare att förlora en sjuk och åldrig förälder än någon som oväntat omkommer i en olycka - är hon van att hjälpa anhöriga till den för dem bästa lösningen.
Sedan coronasmittan blev en realitet har det krävts nytänkande.
– Det kan vara att max 50 personer närvarar vid ceremonin i kapellet och att övriga tas in i omgångar för avsked. Det är saker vi kommer fram till i samråd med präster och de anhöriga.
I dagsläget planeras naturligtvis begravningar efter rådande restriktioner. Svårare var det i de fall allt var förberett innan 50-gränsen.
Hon berättar om en ceremoni dit närmare hundra begravningsgäster var anmälda, men där det till slut endast blev den närmaste familjen.
Vilka är de största förändringarna, skulle du säga?
– De efterföljande minnesstunderna förekommer inte längre, vilket i sin tur drabbar cateringbranschen. Och vid själva begravningen, att inte få ta i hand eller kramas...vi uppmanar till att undvika fysisk kontakt.
Svårt! För det är då, om inte förr, man vill kramas.
– Ja, så är det. Att i den stunden, när sorgen är som störst, förhålla sig till Folkhälsomyndigheten...det kostar på. Det förstår jag.
Inom begravningsbranschen har det under flera år förberetts för att livestreama begravningar på webben. Så har skett i Stockholm, men ännu aldrig på Gotland.
Tekniken finns på ön, men någon förfrågan har så vitt Carina Hedendahl vet än så länge inte kommit.
Hon ser, säger hon, än så länge såväl för- som nackdelar med det förfarandet:
– För framtiden tror jag det är bra, vi är så utspridda i världen numera att det skulle kunna underlätta. Men det är viktigt att göra det med silkesvantarna på, att tänka etiskt och se till att det tekniska verkligen fungerar.
Med sin långa erfarenhet i branschen drar Carina Hedendahl i dessa coronatider paralleller till julhelgen 2004, då Sverige genom tsunamikatastrofen drabbades av en kollektiv sorg.
Hon känner igen den stämningen nu, säger hon.
– Det är ingen panik, men en annan ödmjukhet kring livet och döden. Fler än vanligt fyller i Vita arkivet och kanske inser vi alla vad som är riktigt viktigt, vi värdesätter mer det som tidigare var självklart, att kunna vara nära varandra, funderar Carina Hedendahl, begravningsentreprenör på Fonus i Visby.