Svart bälte i fest

Publiken väntar, sprickfärdiga av festglädje. Mobilerna med kameror är framme. Trummisen Christian Lundqvist hamrar monotont på sitt trumset som är dekorerat med Poodles-loggan.
- Är det någon här som går på Stureplan, vrålar han.
Trots att det är Stockholmsveckan så är det ingen som ger sig till känna. Denna kväll är alla hårdrockare och då passar det sig inte.
- Det är det här som kallas för musik där, fortsätter han och syftar på kvalitetsbristen i dagens populärmusik.
Plötsligt ansluter sig sångaren Jakob Samuel bakom pukorna med trumpinnar i händerna. Tillsammans bjuder de på ett tvåmanna trumsolo. Show är ordet och hårdrock är inramningen. Med bandana i svart sammet och mörka solglasögon engagerar Samuel publiken i pudlarnas nostalgiska hårdrocksexposé. The Poodles levererar en rutinerad coverbuffé med väl utvalda låtar: Poison, Run to the hill och Fear of the dark. Det manliga klientelet hoppar sig svettiga och vill bara höra mer.

Snabb kändiskurva
The Poodles, hårdrocksgruppen som med Night of Passion i Melodifestivalen gjorde sig kända över en natt.
- Rätt många räknade ut oss från början, säger Jakob Samuel, språkröret för gruppen.
Bandet slutade på fjärde plats i finalen och singeln sålde guld.
- Låten var från början en technolåt som vi har jobbat om, berättar Christian Lundqvist.
Bandet beskriver festivalen som "grym" och något de gärna gör om. De är det enda bandet från musiktävlingen som idag hänger kvar på topplistan.
- Risken med festivalen är att det blir en låt sen inget mer, säger Samuel.
Han stoppar i sig av olivtapernaden som står på bordet. Bandet har precis soundcheckat på Gutekällaren inför kvällens spelning och inväntar nu maten.

Trogen publik
The Poodles föddes för tre år sedan. Innan dess har de fyra killarna en mängd olika konstellationer bakom sig. Samlingsnamnet är ett djuriskt påhitt.
- Vi har förstått att det funkar med djurnamn, se bara på White Lion och White Snake, säger Samuel.
I maj i år levererade de sin första fullängdare Metal Will Stand Tall. Hälften av plattan har de skrivit själva.
- Det är en skitbra, bred platta. Den har sålt hur mycket som helst.
Trettio år efter hårdrockens intåg kan man undra över dess status idag.
- Det krävs att det kommer bra band för att de ska slå. De bra som finns får ett uppsving nu. Det är kul med det mediala intresset. Det är berikande för allmänheten.
- Hårdrocken har en trogen publik och dedicerade musiker. Att den skulle dö ut är osannolikt.
Bandet kommer när vi träffas från Göteborg och Ullevi där åskådarantalet nådde 55 000. De har varit på turné sedan mars.
- Vi jobbar jävligt hårt men det är helt underbart.
- Det har varit omtumlande. Allt hände över en natt. 99,9 % är det bara trevligt. Vi har jobbat på att slå igenom i många år så det är fantastiskt kul.
Turnén avslutas i slutet av augusti sedan stänger livebutiken igen. Under september och oktober börjar planerandet för en ny skiva och sedan väntar scenen igen. Publiken är väldigt blandad. Samuel berättar att de ofta möter dotter, mamma och mormor tillsammans.
- Många säger: Jag gillar inte hårdrock, men ni är grymma.
Jakob Samuel trivs på scenen. Han rör sig energiskt med dramatiska handrörelser och flirtiga blinkningar till de kvinnliga lyssnarna.
- Vi har en fantastisk publik. Det är viktigt att det tekniska funkar, men det kan vara en bra kväll ändå. Man kan vara jävligt sjuk, begränsad fysiskt och så blir det bra ändå.

Musiken i blodet
Framtiden ser generös ut för The Poodles.
- Jag tror och hoppas att vi kommer att fortsätta i samma stajl, att vi skakar fram sköna hits till en ny platta, säger Samuel.
- Min mamma är dirigent och brorsan musikalartist. Jag influeras av allt från Beethoven till Guns n roses. Att skriva låtar är något man gör. Som Astrid Lindgren sa: Inspiration är en lyxvara. Ibland kan man tycka att man skrivit en skitgrej. Om man lämnar det och sen går tillbaka kan man sen tycka att det är skitbra.
Bandet har trots sin regelrätta hårdrocksimage ingen medveten linje när de producerar.
- Vi spelar in det vi tycker är bra, sen låter det som det låter, inflikar Christian Lundqvist och rättar till sin cowboyhatt av strå.
Skivbolaget arbetar nu med kontakter i Japan, England, Tyskland och USA. Utlandet är nästa steg i utvecklingen, men först ska de svenska fansen få sitt. Spelningarna i Visby har blivit flertalet i år.
- Jag har mycket vänner här, det känns som hemma.
- Vi hinner med lite nattsudd också. Vi har svart bälte i det, säger han och ler hemlighetsfullt.

Svart bälte i fest

Träffa kvartetten som gick från okända till att bli hela Sveriges pudlar. Hur kan Melodifestivalen och hårdrock hänga ihop och hur trivs egentligen The Poodles i det skarpa strålkastarljuset?