Veckans debatt kan väl inte få någon annan rubrik än "Kvinnosyn". Sedan må den vara modern, unken, otidsenlig eller uppdaterad. I vilket fall som helst är det en viktig fråga som hamnat på dagordningen. Tyvärr har debatten spårat ur och omfattat allt från rena lögner till aggressiva påhopp.
Många som aldrig ens besökt Rockskallen har haft åsikter. För att ge er som inte varit så noga med sanningen en något mer nyanserad bild, som ni kan gilla eller inte, tänker jag beskriva min sanning.
Några dagar före Rockskallen samtalar jag med Elin Bååth Bergstedt från Santa Rosa Death Patrol. Hon har fått reda på att det ska komma modeller från en agentur till Rockskallen och vill veta vad de ska göra där. Jag förklarar att en av arrangörerna har lovat att fixa folk till det sysslor som vi inte själva hinner med under kvällen. De ska sälja bandprylar och vara DJs.
Dessutom jobbar de gratis. Jag klargör även de krav som ställts på dem beträffande deras klädsel. Personligen går jag i god för att jag och vi övriga från GA kommer att se till att det hela sköts på ett korrekt sätt.
På lördagseftermiddagen bjuder vi som arrangörer band och övriga medhjälpare på middag. Santa Rosa Death Patrol möter modellerna för första gången. Elin Bååth Bergstedt vill efter middagen diskutera två av tjejernas klädsel - kort topp, kroppsstrumpa i nät och tights med revor på benen så nätstrumpan syns. Enligt min uppfattning var de klädda för rockfest och det höll sig inom anständighetens gräns. För att ändå gå Elin till mötes och lyssna på bandets åsikter meddelar jag Elin att vi måste ta det med den som har ansvar för tjejerna.
Just då ska Santa Rosa Death Patrol upp på scen för soundcheck och jag ber de två prata efteråt eftersom jag måste lämna Hamnplan en stund. När jag återkommer försäkrar jag mig om att problemet är löst och får också beskedet att allt är ok. Santa Rosa Death Patrol genomförde senare en bra spelning. Jag och mina kollegor pratade med flera av medlemmarna i bandet och fick uppfattningen att de var nöjda.
Det faktum att de deltog i partyt hela kvällen både backstage och inne på Hamnplan, lät representanter från agenturen sälja deras skiva och inte framförde några synpunkter till mig bidrog till att jag trodde att vi var överens om tjejernas närvaro och uppdrag. Så här i efterhand inser jag att det var naivt.
Av debatten har jag förstått att reaktionerna kom när en av tjejerna valde att klippa av benen i sina tights. Då reagerade även vår egen personal i kassan och tjejerna byttes ut mot två gratisarbetande killar. Även då tyckte jag, och tycker fortfarande, att vi tog vårt ansvar. Har mitt och vårt agerande ändå uppfattats som mer svek än uppriktigt engagemang av Santa Rosa Death Patrol kan jag bara beklaga.
Efter arrangemanget kontaktade jag Santa Rosa Death Patrol för att meddela att arrangemanget gått så bra ekonomiskt att jag tyckte de skulle få mer betalt än den lilla summa som de varit beredda att spela för. Då kom kraven på att jag skulle stå till svars för att jag svikit mitt löfte och att min kvinnosyn var otidsenlig. Min fråga är då - varför skulle det ligga i mitt eller GAs intresse överhuvudtaget?
Inbjudan till dialog som bandets medlemmar Elin Bååth Bergstedt, Anna-Carin Renard, Angelica Töllinen och Evelina Herde hävdar att de skickat har följande fraser: vi ska "ställas till svars" och "parterna ska förklara sig". För mig är det inte inbjudan till samtal utan kallelse till avrättning. Eftersom Elin Bååth Bergstedt innan hon ställde sina krav i mejlet förklarat bandets ståndpunkt, svarade jag att jag tar med mig det till utvärderingen (med tanken att höra med övriga arrangörer hur de upplevt situationen).
Inte heller det nöjde sig bandet med utan författade sin insändare som vi publicerade med personangrepp och påhopp som jag, som ansvarig utgivare, aldrig accepterat om det gällt någon annan än mig själv och övriga arrangörer.
Insändaren innehåller flera felaktigheter som enligt mitt sätt att se finns där för att förstärka bandets budskap. Istället för att ge oss in i debatten gav vi det korta svar som kunde ges just då. Tydligen tyckte flera av er att vi gjorde fel som svarade så kort. Det har ni rätt att tycka, men varför hitta på egna tolkningar istället för att undersöka varför svaret löd så?
Utvecklingen av debatten därefter är bara sorglig och att beklaga. Det har ventilerats alla möjliga oförrätter med en enda syndabock och det uppmanas till uppbackning av en snedvriden bild av arrangemanget. Till och med av dem som utger sig för att vara journalister. Med kollegor som Eva Bofride på Gotlands Tidningar behöver man inga fiender.
De som har kontaktat mig direkt för att få en mer komplett bild av Rockskallen och vår kvinnosyn, för att de helt enkelt inte var på plats, diskuterar jag gärna med.
Det har också varit väldigt positiva och givande diskussioner. Ni som nöjer er med en sida av saken borde åtminstone inse att det finns mottagare av alla elakheter. Människor som rent ut sagt sliter häcken av sig för att skapa någonting och som i dag känner sig påhoppade och faktiskt också mår riktigt dåligt. Bara för att ordet är fritt i sociala medier och vissa har rätt att uttrycka sig i "gammelmedier" betyder det inte att man står utanför ansvar för vanligt hyfs och att det är okej att vrida om kniven i ryggen varv efter varv.
Det är riktiga människor ni ger er på. Vem bär ansvaret för den människosynen?