Sveriges asylpolitik

Den parlamentariska kommittén om migrationspolitiken diskuterar nu en lång önskelista. Alla uppehållstillstånd ska nu vara tillfälliga (undantaget kvotflyktingar). Anhöriginvandringen ska hållas på en mininivå genom hårda försörjningskrav. För att effektivisera utvisningarna vill man bygga ut förvarsplatserna. Man vill använda elektroniska fotbojor på personer som ska utvisas, dvs personer som varken begått brott eller utgör något hot. Man vill ge polisen rätt att ta fingeravtryck och foto på alla som inte kan bevisa att de har rätt att vistas i landet.

Kommittén vill ha ett "riktmärke" för invandringen. Skulle det inträffa nya krig och därav flera flyktingar än "riktmärket" räknat med, ska man dra ned på antalet kvotflyktingar. Människor ska alltså hindras att utöva sin asylrätt och UNHCRs flyktingar i flyktinglägren ska betala för detta.

Utgångspunkten för migrationskommitténs arbete är att flyktinginvandringen är för hög och går att minska genom hårdare lagstiftning. Men Migrationsverkets prognos för hur många som kommer att beviljas asyl i snitt är 6 350 personer per år under de närmaste 4 åren (ännu färre p g a coronakrisen). Så låga siffror har Sverige inte haft på 15 år. Den nya tillfälliga utlänningslagen har inte haft någon större betydelse för minskad invandring eftersom nedgången var tydlig redan innan. Turkietavtalet och stängda gränser på Balkan har haft större inverkan.

Integrationsproblemen som redan finns kommer att förvärras. Det blir svårare att etablera sig på arbetsmarknaden, företagare drar sig för att anställa eftersom de riskerar att inte få behålla arbetskraften. Möjligheten som nu finns att arbeta under asylprocessen kommer att försvåras. Principen att det är bättre att flyktingar arbetar än går sysslolösa med bidrag ska nu överges. Den hittills gällande synen på integration att det underlättar att ge olika rättigheter till invandrare, såsom uppehållstillstånd, arbetstillstånd, familjeåterförening osv, kommer med kommitténs förslag att radikalt förändras.

Vad säger våra lokala politiker i en region som hittills arbetat för en inkluderande integrationspolitik?