Svinproducenterna investerar sig ur krisen

När LRF Konsult, Föreningssparbanken och LRF presenterar sin årliga sammanställning bakas Gotland ihop med Södermanland, Örebro och Östergötland. Det är inte helt lyckat. Barometerns utslag för denna region kanske inte gäller till 100 procent för ön.
Stefan Nypelius har gjort en egen Gotlandsundersökning där han gått igenom siffrorna från ett antal gårdar inom olika produktionsgrenar.
Bilden som kommer fram då stämmer rätt väl överens med rikssnittet, tycker han.
Vad är det man ser?
Det framgår tydligt att svinbranschen fortsätter att gå upp och ned. Om 2001 var upp så var 2002 ner ur lönsamhetssynpunkt. Summan som blev över när allt annat var betalt och bara lönekostnader och inkomst av eget kapital återstod halverades.
Hur reagerar svinfarmarna på detta? Enligt bankmannen Per-Anders Carlsson är slaktsvinsuppfödarna de i bondekåren som mest av alla ser sig som företagare. De investerar när branschen är i botten - som nu - för att kunna vara med och tjäna pengar när nästa topp kommer.
Det är precis detta som sker nu. "Alla" svinuppfödare investerar.
Bedömningen är att svinpriset är i botten nu och prognosen är att det skall vända i augusti.
<span class=MR>Mjölken</span>
För mjölkgården har det inte skett några dramatiska förändringar. Den totala omsättningen är densamma som förra året, driftsresultatet är på samma nivå liksom utrymmet till löner och inkomst av kapital.
Även när det gäller investeringarna så ligger mjölkbönderna på en oförändrad nivå.
Lantbruksbarometern presenterades i går vid en presskonferens hemma hos Torsten och Gunni Pettersson vid Anderse i Bara där samtalet kring det stora köksbordet kom att handla en del om just den här gården.
Här är man inne i ett generationsskifte. Sonen Thomas och hans sambo Malin Wernström har rent formellt tagit över driften medan den äldre generationen äger fastigheten. Alla fyra jobbar på gården.
En tes som kastades fram vid bordet var den att man ständigt måste investera för att hänga med.
Vid Anderse har man beviset på att investeringarna inte måste vara nya byggnader och nya anläggningar. Man kan återinvestera i det som finns och det kan bli en bra affär.
Vid Anderse har man 50 kor, odlar spannmål och vall i huvudsak, brukar 165 hektar åker och har 35 hektar skog. Mjölkkorna är ryggraden.
En av de senaste investeringarna gällde ändrat uttagningmaskineri till 70-talets tornsilor. På 70-talet var det bara aktuellt att ta ut fodret underifrån. Nu har man ändrat detta till uttag uppifrån. Det kostade mycket pengar men följden har blivit bättre kvalite på ensilaget. En stor del i investeringen är också en fodervagn som serverar korna mat sju gånger om dagen. En mindre utökning av koantalet liksom mjölkkvoten finns också med i investeringsprogrammet. Båspallmattor för 100 000 kommer till så småningom.
<span class=MR>Ökad avkastning</span>
Investeringarna har gett resultat i en imponerande ökning av avkastningen per ko. På de senaste tre åren har kornas avkastning ökat med cirka 700 kilo per år och ko, vilket mer än väl betalar investeringarna. Nu ligger kornas medelavkastning på 10,5 ton per år.
Ungefär vart tionde år halveras antalet mjölkproducenter på Gotland räknar man med. Nu finns det 420 leverantörer. Besättningen vid Anderse är tveklöst en av de som har stora möjligheter att bli kvar länge.
På Gotland finns förhållandevis stor andel yngre lantbrukare och yngre lantbrukare har en stor framtidstro i regel.
Markus Westberg, ordförande för LRF Ungdomen har kanske förklaringen:
De yngre som tar över gårdar i dag gör det för att de verkligen vill det och inte för att de måste. De tror på framtiden.
Idag finns en tanke om att alla gårdar inte med nödvändighet måste utvecklas till att bli större och större. Från LRF-håll jobbar man med att utveckla nya affärsområden för lantbrukare med gårdar som inte ger full bärgning åt sin innehavare. Man talar också varmt om olika former av samverkansprojekt.