Ta vara på kompetens och spara skattepengar

Insändarna om kompetens liknar mina erfarenheter. Efter lärarutbildning och dryga sju års erfarenhet av gymnasieundervisning sökte jag skolledartjänst, blev biträdande rektor och antogs till rektorsutbildning. Min chef hade nio års erfarenhet som skolledare och var därmed en bra mentor, så jag erhöll förutsättningar att klara arbetet. Jag fick utbildning och samtidigt praktisk erfarenhet av organisation, ekonomi, schemaläggning, värdegrundsarbete samt personal- och elevfrågor.

Då jag blev förälder efter sex år i yrket upphörde tjänsten, så efter föräldraledighet återgick jag till lärartjänst. När barnen blev större ville jag tillbaka eftersom jag trivdes med skolledarjobbet och de utmaningar det innebar. Sökte och intervjuades 2010, men annan sökande utan rektorsutbildning anställdes. Så har det fortsatt.

Efter att ha kallats till intervju endast fyra gånger, har jag inte erhållit någon av de inom gymnasie- och vuxenutbildningen drygt 15 tillsatta tjänsterna. Då jag ej fått klagomål eller varit föremål för utredning som pedagog och ledare har jag frågat varför. En personalchef svarade: "svårt att ge något förslag på ytterligare utbildning (…) De som erbjöds anställningarna var de sökande som hade de sammantagna bästa kvalifikationerna." Vilka kvalifikationer är det som väger tyngre än rektorsutbildning och erfarenhet undrar jag.

En gymnasiechefs svar var motfrågan: "Vad tror du själv?". Är det för att jag är tydlig i mitt ledarskap gällande struktur, organisation, rutiner och överenskommelser samt återkoppling? Är det för att jag har högt ställda förväntningar, utvärderar och följer upp samt har och föreslår konkreta lösningar? Är det för att det är viktigt för mig med engagemang, kommunikation, samverkan samt att vara inlyssnande och nära medarbetarna? Har jag inte kontakt med verksamheten, och vet vad som sker samt fungerar i klassrummet, kan jag inte vara en bra ledare. I andra länder undervisar skolledare minst en grupp för att behålla förståelsen för de studerande och lärarnas situation.

Min, av regionen bekostade, utbildning har givit mig förutsättningar att vara en bättre pedagog och bemästra svåra samtal och situationer. Saknar dock mitt yrke och arbetsuppgifterna. Är tacksam för dagliga möten med härliga studerande, som jag peppar till vidare studier så de kan få sina drömyrken. Själv, efter 28 år i regionen med gedigen erfarenhet och utbildning, hindras jag arbeta med de skolledaruppgifter jag brinner och är utbildad för, vilket är smärtsamt.