Tänk om klenoden kunde tala...

Margit, Olle, tvillingarna Axel och Emil, Linus, Hampus, Tuva, Ditte, Erenia, Sonny, Rebecka, Johan, tvillingarna Pär och Axel. Vad har de gemensamt?
Jo, en dopklänning.
Inte nog med det. Ytterligare 36 personer finns med i gemenskapen, fastän alla lever inte idag.

Gotland2006-09-23 06:00
Gemenskapen finns i den gamla dopklänningen. Den användes första gången år 1900 och nu senaste, då det femtionde barnet döptes i den, i söndags. Fyra generationers barn har nu döpts i samma klänning.
När Rosa och Hugo Luttemans dotter skulle döpas år 1900 skaffade mamma Rosa dopklänningen. Rosa kom från Vänge och det var en något finare dopklänning i bomullstyg som deras dotter Margit Linnéa blev den första att bära.

Renoverad
I samma generation finns numera snart 92-årige Emil Nordström, Visby. Han är kusin till Margit och döptes också i den dopklänningen i Etelhem kyrka år 1914.
Den senast döpta i klänningen, i söndags, var Emils barnbarnsbarn Bo Vidar Lundin, Skogås.
Emils dotter Gunbritt Eklöf och svärdotter Elsie Nordström har tagit extra väl hand om släktklenoden. De har gjort en lista över alla som använt dopklänningen med uppgifter om föräldrar och när dopet ägt rum.
När Gunbritts dotter Jenny Emilia skulle döpas i den 1968 tyckte mamma Gunbritt det var på tiden att "renovera" den.
- Bomullsspetsen runt om var sliten, säger Gunbritt. Jag köpte ny knypplad spets hos en tant i en tapisseriaffär i Göteborg. Hon hade knypplat spetsen. När vi mätt ut till nederkant, ärmar med mera, var det bara en decimeter kvar, vilken tur.
Det var också då som Gunbritt började brodera namnen på alla som använt klänningen.

Rosa och blått
- I början av 1900-talet skulle dopklänningen vara lika lång som den som bar fram barnet, säger Gunbritt. Det måste ha varit ett fasligt bestyr att lägga upp och lägga ner den. För att kunna brodera lade jag små lagom veck av den långa klänningen och broderade sedan på vecken. Med rosa entrådigt garn för flickor och blått för pojkar sydde jag namnen med kedjesöm. På senare tid har min svägerska Elsie fått ta över och brodera eftersom jag fått artros.
Nu går det inte att göra fler veck att brodera namn på, då blir klänningen för kort. Istället finns funderingar på att sy på sidenband som man kan brodera på i fortsättningen.
Och dopklänningen kan vandra vidare till kommande generationer tack vare att den används varligt och tas omhand väl.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om